Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 10 Galápagos: Norra Seymour och Santa Cruz.

Före frukost hittar vi ett sjölejon som lagt sig för att vila på båtens akterdäck. Hajarna simmar fortfarande under båten och vi ser två sorters fregattfåglar (Större– och  Praktfregattfågel). När vi kliver av båten på den lilla ön Norra Seymor smiter några från en grupp till en annan. Vi har tre lokalguider och den långhåriga mannen är mest populär. Tjejen som blev av med en del av sin grupp är kunnig men svår att förstå. Det är en lugn och solig dag. Fregatter flyger över oss och sitter i buskar. De nattaktiva måsarna sitter här och var och tittar. Vi kommer lätt nära djuren och förutsättningarna för bra bilder är goda. En pelikan flaxar förbi nära över våra huvuden och vi ser fregatthanar med uppblåst röd strupe. På så sätt försöker de locka honorna som flyger runt. Det här skall vara enda ön där fregattfåglarna häckar året om. Ett sjölejon hasar förbi oss på sitt lite hoppiga sätt. Det har tre barn och ett av dem vill amma. De tiofotade ullhandskrabborna som kallas Sally lightfoot (Grapsus grapsus) finns överallt och syns tydligt mot de svarta lavastenarna.

Vi följer stigen i den låga och torra vegetationen. Nästan ingen växt är högre än vi är långa men vi ser snår här och var. I ett av snåren är ett par blåfotade sulor (Sula nebouxii) mitt uppe i den lustiga parningsdansen där de skall visa varandra vilka fina blå fötter de har. De går runt varandra på ett lugnt och metodiskt sätt. Honorna är större än hanarna och har även större ögon. I övrigt ser de ut som varandra. Ryssarna blir ivriga att fotografera och gör det utanför den markerade stigen. Det blir inte populärt och guiden ger dem en tillrättavisning. Sjölejonen ammar så att det smackar. Tjejen som guidar oss pratar nästan oavbrutet men det är inte alltid lätt att förstå vad hon menar och hon verkar inte ha någon tydlig struktur i vad hon vill ha sagt. Av henne förstår vi att fregatthonorna förstör boet om de är missnöjda med hanen. Sjölejonen bredvid tjattrar nästan lika mycket som hon gör. Ett dansande par blåfotingar får in en konkurrent i leken och han motas snabbt bort. Sedan börjar dansen igen. Konkurrenten kommer tillbaka och blir skickad ännu längre bort. Sedan är allt lugnt där. Vi ser en fregatthane som värmer barnen i boet medan honan fiskar. De har alltid maximalt tre barn.

En stor gul och gråbun leguan springer plötsligt mot en likadan men mindre. Den mindre flyr och allt blir lugnt igen. När vi skall kliva i våra dingys upptäcks att gruppernas storlek ändrats. Mikael berättar var de försvunna är och allt är lugnt igen. Varefter de tre grupperna kommer till båten dricker vi lite läsk och gör oss redo för ett snorklingspass. Det blir första gången vi ser hajar när vi är i vattnet. En liten svartspetsig revhaj (Carcharhinus melanopterus) simmar under oss. Det gör vissa oroliga och andra nyfikna, men många ser den inte. En del säger att det är en vitmenad revhaj. Den är borta innan vi hunnit fundera klart. Vi tar oss till lunchen i stället och båten börjar röra på sig medan vi lägger oss att vila. Det är ett tufft liv vi lever!

När vi skall kliva av båten pratar lokalguiderna om att det finns vit, svart och grön sand på öarna i den här arkipelagen. Mikael översätter. Den vita sanden kommer av vad djur bajsat ur sig. Guiden förklarar hur det cirkulerat från ett djur till ett annat så att det till sist blir vit sand från bajs. Ungefär så. Vi går barfota längs en vit strand, Las Bachas Beach, på norra delen av ön Santa Cruz. Namnet på stranden är ett missförstånd från när amerikanerna hade en armébas här och lämnade installationer som i förvanskad form kallades “Bachas”. I stranden sticker delar av metallfundament upp som en påminnelse om amerikanerna. Det här är en av de fem viktigaste stränderna för havssköldpaddor när de lägger ägg. Ungefär 60% av havssköldpaddornas diet består av maneter och det händer att de blandar ihop en kastad plastpåse med en manet och dör. Guiden berättar att en sköldpadda lägger 70-120 ägg per gång och att 1% överlever till vuxen ålder.

I den första lagunen hittar vi inga flamingos men vi ser en amerikansk styltlöpare (Himantopus mexicanus mexicanus) och en småspov. Vi går till den andra lagunen och där hittar vi några flamingos som går och äter i vattnet. Vi snorklar, badar, tittar på sköldpaddorna som kopulerar bredvid oss och kommer tillbaka till båten för att göra oss redo för middagen. Det regnar lite. Nu har en del platser i restaurangen nästan blivit fasta och andra medpassagerare rör sig från plats till plats. De fasta platserna medför en viss iver att komma till bords före andra. Innan alla hunnit sätta sig till bords har besättningen ropat i högtalarna att det finns en fin regnbåge. Vi tar några bilder på den men vill inte vara länge på däck utan går ganska snart ned till restaurangen.

Middagen avslutades med att ljusen vreds ned och att personalen kom med en tårta till vår grupps födelsedagsbarn. Det blev en fin tillställning som avslutades med att “Ja må hon leva..” spelades på munspel samtidigt som några kommit till “hipp hipp hurra”. En lite lagom vimsig och charmig avslutning. Det skall ju vara lite småknasigt nu när vi är på semester. I natt skall båten åka en lång sträcka ned till San Cristobal. Snart får vi se vad det leder till.