Dag 1 Sverige – Quito, Ecuador.

I Stockholm töar den snö som finns kvar nu bort. Vi ser det på väg mot flygplatsen och genom fönstren. Vid bytet i Amsterdam var säkerhetskontrollerna lika omständliga som vanligt. Ombordstigningen blev lite lagom stökig och sist kvar vid den sista kontrollen var en flaxig norska som snabbt strödde ut sina ägodelar och fick gott om uppmärksamhet av personalen när hon inte hittade sin biljett. Fast hon kom ombord och bytte där snabbt kläder för att sedan vandra runt i kabinen större delen av resan. Vi i gruppen sitter ganska samlade och tittar på film, somnar, pratar, läser om vartannat. Cognac och vin roar flera och söver de flesta. När vi är vakna pratar vi om resan några jämförelser med andra resor slinker in här och var.

Vi ser på skärmarna att vi passerat över Bogota och att det är ett bergigt område under oss ända fram till Quito. Det är den nya flygplatsen som gäller. I stället för att ligga bara en kort sträcka från centrum ligger den nu 1 timme bort. I början är det få bilar på den stora nya vägen. På sidorna ser vi hur man grävt in vägen i en vit bergart som kommit från vulkanerna i närheten. Mycket av det vi ser skall ha varit en havsbotten för länge sedan. Chauffören heter Claudio och har arbetat för Klein Tours i 35 år. Först på kontoret och sedan bakom ratten. Eduardo är vår lokalguide som skall arbeta tillsammans med reseledaren, Mikael. Vi instrueras att vara försiktiga med höjden vi kommer att vara på, 2850 meter över havet, och bara äta lätt. Alkohol kan vara vanskligt i början men det blir lätt för oss att hålla oss från det när det sedan några år är förbjudet att sälja sådant på söndagar. Det är dessutom borgmästarval idag och då är allt lite extra stängt. Våra ecuadorianer hoppas att den vänsterorienterade regeringen skall bytas mot en de gillar bättre. Trafiken börjar tätna men hindrar oss marginellt och låga betonghus kantar vägen. Mikael reagerar på att trafikpoliserna ser annorlunda ut och det visar sig vara för att de bytt uniformer för ungefär ett halvår sedan. Mycket tycks hända här för flygplatsen vi kom till var bara ett par månader äldre än polisernas uniformer. Här pratar man spanska och är oftast katolik. Vi konstaterar att bensinen kostar en fjärdedel av vad vi betalar i Sverige. Delvis skall det komma av statligt stöd. Husen runt oss bebos mest av arbetare och många har kopplingar till jordbruk.

På vänster sida passerar vi ett område som kallas Cumbaya. Där bor många rikare familjer. Bostäderna kostar kanske 300.000 dollar och det är mycket om många lever på en eller två dollar om dagen. Många kallar området Cumbayork efter New York. Det finns ett liknande område i Guayaquil men med ett namn kopplat till Miami. Någon kilometer senare ser vi vad som finns kvar av de eucalyptusträd som planterades här från 1845, då träden kom från Australien, för att torka ut ett sankt område. Effekten blev att man förvisso torkade ut marken men man utarmade den också och nu vill man byta till andra växter.

Vi pratar om att Vulkanen Pinchicha dominerar Quito men att askan från den aktiva av de två kratrarna blåser västerut och därför inte träffar huvudstaden. Annars hade det varit illa. Senaste stora utbrottet var 1999 och då var det också ekonomisk kris. Den krisen ledde till att valutan Sucre byttes ut mot dollar. Vi har nu kommit in i början av Quito och ser nere till höger hur staden är byggd på kullar. Snart är vi framme vid Hotel Quito och får våra rum. En timme efter det följer vi Mikael för att äta på Hunter’s och sedan är vi alla så trötta att vi snabbt går och lägger oss även om det inte är särskilt sent. Det gör inte så mycket att det är söndag, valdag och det mesta är stängt. Hittills verkar ingen ha problem med höjden. Ändå är Quito är världens näst högst belägna stad på 2850 meters höjd. I morgon åker vi ganska tidigt och skall till både vulkaner och regnskogen.