Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 11. Bukarest – Sverige

Idag är många ivriga att kliva av skeppet här samtidigt som personalen försöker göra det möjligt. Turnu Magurele är en liten ort och Kaptenen ber Mikael och den danske guiden, Poul, att säga till alla att hjälpa till genom backa en aning men bara vår reseledare gör något. De flesta av danskarna och Poul står kvar så nära dörröppningen som möjligt men märker med tiden att det inte är en bra idé. Snart är baren i fören full av väntande skandinaver. Vår lokalguide Iulian och en av hans kollegor lyckas dock komma ombord och någon minut senare sitter vi i en buss som är packad med vårt bagage.

Chauffören, Lucian, kör sakta förbi något som ser ut som en nedlagd industri. Och snart korsar vi byn Crangu och här verkar livet vara stillsamt även om vi just nu hindras av en långsamt körande svart bilskolebil. Gatuskylten har behållit den gammelrumänska stavningen Cringu. Iulian berättar om Rumänien, Donau, Karpaterna och säger att ordet Transylvanien betyder “landet bortom skogen”. Mikael antecknar och översätter. Historierna fortsätter med folkgrupperna Traker och Daker och att Burebista samlade de dakiska stammarna år 82 f.Kr.  Vi får veta att den dakiske guden Zalmoxis accepterade andra stammar och att det gjorde rumänerna till ett välkomnande folk. Men det var långt efter att Transylvanien var en sjö. Att det var så har lett till att man nu har upp till 400 meter djupa saltlager i Rumänien. De tillsammans med guld och silver attraherade romare som länge försökte invadera landet. Den som till sist lyckades var kejsaren Trajanus som tog hjälp av brobyggaren Apollodoros från Damaskus och dem har vi redan hört talas om i Mikaels föreläsning härom dagen. Utanför fönstren ser vi stora platta åkermarker som vi frågar om. Svaren handlar om spannmål, solrosor, vin och frukter. Iulian pratar om mamaliga (majsgröt) och sarmale (kåldolmar).

Medan vi passerar staden Alexandria pratas det om varmvattenkällor, voivodar, Rumänska stadsbyggen och Teutoniska knäcktar. Vi får veta att Ryssland ofta varit landets storebror och att man tidigare alltid lärde sig ryska i skolan. Guiden skämtar ibland och berättar då och då om hur han blev guide. Egentligen är han maskiningenjör och när han arbetade som sådan tjänade han 150 USD/månad. Det var då 50 USD mer än de flesta av hans kollegor. På fältet till vänster står en ensam gulblå oljepump och arbetar. Allt oftare när Mikael översätter vill Iulian samtidigt berätta fler historier eller lägga till något. Det blir mycket på en gång.

Vi stannar för att sträcka på benen och besöka toaletter vid en mack där en grupp romer diskuterar hur de skall göra med bilarna de verkar vilja köra upp på en lastbil. Hur det slutade vet vi inte eftersom vi ganska snart satte oss i bussen för att åka den korta sträckan in till Bukarest. Där kör Lucian oss först till Ceausescus enorma husbygge och säger där att det bästa är om vi stannar här sist för att fotografera. Färden går vidare till det som var Kungapalatset och där släpper bussen av oss. Revolutionsmonumentet som en del säger föreställer en spetsad potatis är på andra sidan gatan som vi snart följer genom staden förbi kyrkan Bucur och till en plats där vi kan fotografera det jättelika palatset.

Chauffören släpper snart av oss på Strada Halelor vid enighetstorget – Piata Unirii. Solen skiner och en av oss tar direkt taxi till flygplatsen. Vi andra följer med till Hanu’ lui Manuc där många av oss stannar för att äta lunch. Resten går lite kvickt genom Bukarests nyrenoverade gamla stad till Caru’ cu bere och äter där. Vandringen tillbaka för dem blir ännu kvickare och när alla i bussen räknas visar det sig att en fattas. Telefonledes förstår vi var hon är och åker dit med bussen. Där är det väldigt mycket trafik men vi tar oss sakta framåt och förbi den 27 meter höga Triumfbågen, som i nuvarande tappning är från 1936, och Pressens hus.

Ankomsten vid Henri Coanda / Otopeni-flygplatsen blir tidigare än vi tänkt oss men det är bra eftersom vi får checka-in och behöver mycket tid för att ordna flera egna lösningar. Mikael ser till att alla kommer genom kontrollerna och går själv in sist. Väl inne får vi några lugna timmar för att fika, handla och prata. Sedan tar flyget oss till Wien och där skiljs vi. De som bett om assistans får hjälp av flygplatspersonal som inte riktigt får ordning på situationen. Till sist kommer vi hem till Sverige och våra egna transporter. Det blev en bra resa med många upplevelser och bra väder.