Vandra i underbara Bjelasnica!

Reseberättelser

Dag 9. Ahu Akivi och Puna Pau.

På morgonen har solen kommit tillbaka och redan klockan 7 plingar kyrkan fram en melodi. Klockan 9 samlas vi vid bussen och alla är med. Färden går ned mot stranden och förbi Restaurang Haka Honu. Där följer vi Policarpo toro och svänger vänster upp på Sebastian Englert och sedan höger när vi når Atamu Tekena där den är märkt som evekueringsväg om det kommer en tsunami. Vägen Hotu Matua för oss förbi flygplatsen och där ser vi att den svarta Venum-bilen från igår står parkerad. Landingsbanan löper parallellt med oss och på andra sidan den ser vi en kulle och kor som betar på dess nedre del. Det finns stängsel mellan oss och landningsbanan och på andra sidan mellan korna och landningsbanan. Asfalten under oss är gammal och den tar plötsligt slut i höjd med bortre änden av landingsbanan.

Vägen fortsätter ned mot vattnet men det är fortfarande långt under oss. Vita cisterner står en bit ned i backen. Vi följer skyltar runt flygplatsen mot Te Moai och Vinapu. Till höger om oss finns en stor reklamskylt för Coca Cola och vi rullar in på en röd grusväg som slingrar sig fram. På passagerarsidan ser vi en inhägnad för djur.

Framme vid Vinapu handlar föreläsningarna om hur mjuk basalt bearbetats med hårdare basalt till statyer. Vi får även höra om de speciella kycklingarna som finns på Marquesöarna, välta moaier, en som inte fick ett riktigt ansikte och hur en liten sten används för att följa vintersolståndet. Martin säger att vintersolståndet är viktigt för att veta när tonfisksäsongen börjar. I plattformen under statyerna har man hittat begravda ben. Nära ahuns baksida står en liten moai som skall ha varit en kvinna med två huvuden. Nu har den inget huvud och vi har svårt att se att det var en kvinna. Heyerdahl skall ha rest den här röda statyn och hittat en inristad vulva på dess mage. Någon av oss säger att han nog var lite väl ivrig att fundera över lokala kvinnor. Statyn kallas Tahira och därför kallas ibland även Ahu Vinapu för Ahu Tahira. På marken ser vi små gråsparvar (Passer domesticus) och får veta att människor tagit hit dem. I det slitna gräset finns även en moai med djupa ögon. Mellan att guiderna pratar retas vi lite med den av oss som råkade köpa en skulptur av en naken man när han försökte köpa en naken kvinna.

Påskön skall ha haft gott om träd men de försvann genom svedjebruk. Man fick också problem med att man gödslat med fågelbajs, guano, och att tillgången till det minskade när man åt upp fågeläggen. Det finns även bevis för att introducerade råttor gnagit sönder palmfrön så att de inte kunde växa till träd. Martin fortsätter med att prata om när ön hyrdes ut till ett brittiskt företag som hade fårfarm här och att allt då bara blev gräs. Medan vi lyssnar väsnas ett flygplan.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Ahu Akivi och Puna Pau. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.