Vandra i underbara Bjelasnica!

Reseberättelser

Dag 8. Påskön: Rano Raraku, Ahu Tongariki och Anakena.

På ena hotellet är frukostpersonalen en aning förvirrad och på det andra har den ovilliga delen av personalen gått i tjänst. Det går bra ändå och vi samlas i tid vid bussen. Där börjar reseledaren med att prata med dem som han var med till sjukhuset igår och att hantera att en annan nu mår dåligt. Mikael och Martin ordnar så att han och hans fru kommer till sjukhuset. Medan vi väntar på att komma iväg berättar en ur gruppen om en film han håller på att göra. Klockan 09.15 är vår aningen decimerade grupp på väg. Det passar oss bra att det är molnigt idag eftersom vi kommer att vara på platser där det är ont om möjligheter till skugga. Över vattnet ser vi en bred och mycket tydlig regnbåge.

Vi följer flygplatsens landningsbana men på andra sidan mot där vi var igår. Vägen är täckt av ny asfalt och brännmärkta hästar går fritt och betar vid vägkanten. En villa med stengrund och överbyggnad av trä håller på att byggas vid slutet av landingsbanan. Havet är snett framför oss till vänster och där dirigerar en automatisk fyr trafiken. Området här kallas för Sector Vaihu och snart ser vi att någon håller på att bygga ett båthus så som de bostäderna en gång såg ut. I fjärran finns en vulkan och murar av lavasten löper över ön på båda sidor om vägen. Vi bromsar vid ytterligare två hästar. Här finns inte en människa och plötsligt dyker två män upp över en mur. Martin vevar ned rutan på passagerarsidan och vinkar igenkännande till dem. De vinkar tillbaka.

I fjärran rör sig enstaka mörka moln över himlen. Solen reflekteras i havet och lyser starkt rakt på oss. Chauffören har delvis rullat ned sitt sidofönster och det ger oss välbehövlig svalka. En bit bort växer några få träd och vi har passerat enstaka staket gjorda av träpinnar eller träpinnar och ståltråd. I några av de stora inhägnaderna ser vi behållare som skall ge djur vatten men här finns det inga djur. Gräset är gröngult och det ligger gott om små svarta lavastenar utspridda på marken. Kor går på och vid vägen när vi på förarsidan passerar en stor och inhägnad stenklump med en förklarande text. Vädret byts nu till ett duggregn som är så svagt att vindrutetorkarna får vila. Vulkanen Rano Raraku syns till vänster och vid foten av den kan vi skönja stenstatyer som står lite huller om buller och med olika lutningar. Regnet tilltar.

Innan vi hinner ur bussen är regnet starkt och vi krånglar med ponchos och paraplyer. Vi springer till under taket vid butiken. När regnet slutat är klockan 10 och vi går till entrén. Martin kallar platsen för en moai-fabrik och säger att den 100 meter höga vulkanen är tre miljoner år gammal. Han pratar om hur den sammanpressade vulkanaskan blivit till ett stenmaterial som är lätt att karva i samt att många arbetade samtidigt i moaifabriken. Vi lär oss om mästerskulptörerna, deras ersättningskrav och att de välte statyer så att de tappade huvudet om de fick för lite betalt. En bild här under taket vid entrén föreställer Thor Heyerdahl och expeditionen han genomförde hit år 1958. Där ser vi att en fullvuxen man oftast är lite kortare än näsan på en av moaierna och att många statyer ligger mer eller mindre under jord. Heyerdahl hade mycket hjälp av den dåvarande borgmästaren Pedro Atan och hans närmaste man, Lazaro Hotu. På 18 dagar reste de med 12 man den första av de välta moaierna. Vi får höra om vikter, längder och att bara hårknutarna kunde väga 12-14 ton.

Fortsättningen finns här: Dag 8. Påskön: Rano Raraku, Ahu Tongariki och Anakena. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.