Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 7. Påskön: Ahu Tahai och Orongo.

Innan vi lämnar hotellen i Hanga Roa byts rum 111 i O’tai mot bröllopssviten. Våra vänner där hade annars behövt ha ett stort intresse för insekter för att trivas. Gatan utanför lutar ned mot havet och där ute ser vi att ett kryssningsskepp har ankrat. Eftersom Hanga Roa saknar hamn måste båtar ligga en bit ut.

Chauffören, Memo, har parkerat utanför Manavai och vi går dit. Bussen börjar åka och Martin hälsar med ett ”ioarana” men är sedan tyst. Det är en solig dag och vi ser murar gjorda av svart vulkansten och andra av trä. Hästar går fria och ensamma vid vägen i ett skogsparti. Efter skogen ser vi en träskylt med texten Ranu Kau. I de höga snåren nära bussen betar kor fritt.

Under den fortsatta vägen upp ser vi att skyltarna nu visar vägen till Hanga Rau. Här kliver vi av och får en fin utsikt över havet och staden Hanga Roa. Den blåvita kryssningsbåten har en röd skorsten och ovanför oss alla bjuder dagen på glesa mörka moln.

Vi ställer oss vid kraterkanten till den inaktiva vulkanen Ranu Kau. Martin säger att en inaktiv vulkan varit lugn i minst 10.000 år. Han berättar om måtten på det vi ser och refererar till perioden då ön var uthyrd till ett brittiskt företag som gjorde en fårfarm av Påskön. Bergsportalen i en bortre änden kallas för Kari kari och den för tankarna till det vi känner som Lapporten. Översättningarna handlar även om totorasäv, sjöfåglar och kokopalmer på botten av kraterjön. Martin berättar skämtsamt att han formellt sett är prins eftersom Tuki-familjen vann krig på 1600-talet. Men han har även danskt blod i sina ådror. Det byts till att berätta att Påskön flyttar sig 8 centimeter västerut varje år. När vi tittat färdigt på petroglyfen med en Tangata Manu åker vi vidare till Orongo. Färden tar bara några minuter.

Med hjälp av bilder och texter i museet får vi förklaringen till fågelmannatävlingen, den cermoniella byn Orongo och ser hur vinnaren i simtävlingen målades och huvudet rakades. De simmare som vann kallades Tangata Manu och hade tränat sedan unga år. Vi följer en stig från museet mot en hög klippavsats. Havet är stort och vackert blått. Det ligger 300 meter under oss. Stigen har förstärkts med negrävda svarta plastmattor med sexkantiga hål i. De hjälper mycket.

Fortsättningen finns här: Dag 7. Påskön: Ahu Tahai och Orongo. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.