Dag 5. Santiago: Isla Negra.

Som omväxling är vi nu alla i tid i bussen. Klockan 07.56 rullar den iväg och några minuter senare kör den fast i elledningar som hänger ned över vägen. Den ende av de där framme som är tillräckligt lång för att hålla upp ledningarna på en lång sopborste är vår reseledare. Det blir en balansakt men fungerar för att först lirka loss kablarna ur takluckan och sedan sakta trycka fram bussen. Bredvid oss står en lika stor röd buss och karriären för honom med sopkvasten fortsätter där. Den chauffören vill samtidigt svänga så han kör på Mikael som ser ut att ha det en aning knepigt där han balanserar kablar på sopkvasten samtidigt som den röda bussens långsida trycker bort honom. Till sist blir allt bra och vi är en föreställning rikare.

Nu handlar berättelserna om Pablo Nerudas liv och olika hus. Maria säger att han inte var vacker och hade en konstig röst men att kvinnor ändå drogs till honom. Han skall ha varit en person som andra antingen tyckte om eller ogillade. Något mellanting finns inte.

En grå fågel med vitt på vingarna korsar motorvägen och här finns det ganska många ”animitas”. Vi får veta att ordet är en förminskande form av det spanska ordet för ”själ”. Till höger ser vi en avfart mot Maipudalen som vi var i igår. Hitom kullarna med små buskar är fälten odlade med majs. Vägen följs av tunna träd som är lite högre än bussen och mellan dem och majsen är marken platt.

En fråga från oss leder till en lång berättelse om Chiles djur. Den började med kondor och puma. Sedan pratar de två där framme om de fyra kameldjuren. Mikael lägger ofta till fakta i översättningarna. Av torkat lamaskinn kan man göra ett snöre som används för att binda samman kaktusar som också torkats och skall bli byggmaterial. Solrosorna vid passagerarsidan kallas visst för ”maravillas” och blir olja. De följs av färgglada hus och på andra sidan vägen finns fruktodlingar. I bergen bortom odlingarna skall det finnas pumor och landet har 20 sorters musar. Hjorten som finns på landets vapensköld kallas ”Huey moll” på mapuckefolkets språk och det språket finns inte i skrift. När vi korsar järnvägen har vi kommit till att prata om en farlig sort spindel som lever vid halm. Efter en utvidning om piroger som lokalt kallas ”empanadas” och tomater är vi framme vid ormar och får veta att råttor kom från Europa samt att plasten längst ned på vinrankornas stammar skyddar mot skadeverkningar från kaniner. Av grodorna kan minst en bli en god maträtt och Chinchillas skyddas numera från pälsjägare i en park uppe i bergen. Valar skyddas också och de kan man ibland se från Nerudas hus.

Fortsättningen finns här: Dag 5. Santiago: Isla Negra. Del 2.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.