Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 1. Sverige – Baku, Azerbajdzjan.

Baku, Azerbajdzjan, från ett av våra hotellfönster.

Av dem i vår grupp som mycket tagit sig fram på Stockholms blöta gator till Arlanda stoppas de flesta vid bagageinlämningen eftersom visumen till Azerbajdzjan hade en annan titel än den som stod i flygbolagets instruktioner. Väntsalen vid ombordstigningen är nästan tom. Bara 8 av de 14 som skall med härifrån har synts till när personalen vill jaga in oss flyget men resten hittar vi i Wien. Där får vi gå en lång promenad på kort tid till nästa flyg. Alla 18 resenärer och reseledaren, Mikael, sitter i flyg nummer två när piloten berättar att tre personers bagage måste avlägsnas från flyget eftersom de inte finns ombord.

Uppe i luften är det väldigt ljust. Molnen under oss är vita och när vi till sist flyger under dem för att nå Heydər Əliyev (Heydar Aliyev) flygplatsen i Baku, Azerbajdzjan, öppnar sig ett fint, platt och soldränkt landskap. Vi ser Kaspiska havet och stränder så långt ögat når. Flygplanet tar oss ut över havet och svänger sedan tillbaka till Baku. Närmare marken ser vi områden med små träd planterade i rutmönster och solcells-installationer. Utanför flygplanet på landningsbanan möts vi först av en ivrig kvinna som med en skylt letar efter dem som skall med VIP-bussen. Vi andra åker med den vanliga bussen och snart visar det sig att VIP-bussen parkerats så att vår transport inte kan stanna på sin vanliga plats. Vakten där bråkar med den kvinnliga chauffören och vår förare öppnar dörrarna när han lyckats tvinga in bussen i vinkel mot ingången. I passkontrollen går det snabbast för dem i vår grupp som köar som Azerbajdzjanska medborgare och det tar längst tid för dem som blir bortmotade av en hel familj som tränger sig fram. Mikaels visum leder till också extra utfrågning. Förbudslistan på väggen är lång och finns på många språk. Under den har någon installerat ett nätverk genom att låta den anonyma sladden sticka ut direkt ur betongen i väggen. Bredvid handlar vi sprit för invärtes medicinalbruk i taxfree-butiken innan vi bandet för våra väskor börjat röra på sig.

Elchin Mammadov, lokalguiden, väntar på oss i ankomsthallen. Han vill helst att vi åker direkt till hotellet i stället för att rapportera den väska som skadats. Snart kommer ändå Mikael och de två drabbade tillbaka med dokumentation på skadan. Snart är bussen på väg över Absheronhalvön in till Baku. Elchin berättar att Absheron betyder “saltplats”, att det varit två oljerusher här och att oljan exporteras med en 1768 km lång oljeledning som byggdes år 2006. Mikael översätter och förklarar.

På höger sida ser vi sportanläggningen som byggs för att användas till tävlingar år 2015 och efter dem följer bostäderna där utövarna skall bo. Europamästerskap skall det bli och det är man mycket stolta över men det är oklart om landets ekonomi klarar byggena. Vägen är spikrak och asfalten ny. Elchin säger att trafiken idag är ovanligt besvärlig eftersom cykelloppet Tour de Azerbaijan just avslutades och Frankrikes president kom med flyget före oss. De där framme i bussen berättar om statistik för Azerbajdzjan och Baku. Konstakademin är längs vägen på vår vänstra sida och det skall finnas 24 skolor på liknande nivå men olika ämnen i landet. Trafiken går sakta, solen skiner och det är varmt när vi passerar Heydar Aliyevs futuristiska kulturcenter. Vi pratar om den brittisk-irakiska arkitekten Zaha Hadid som ritat det. Chauffören märker att trafiken nästan helt stannat och backar därför bussen på motorvägen tillbaka till en avfart där militärer vaktar under en bro. Han vinkar glatt till militärerna och fortsätter  färden på nylagda vägar med mindre trafik. Ovanför bron får vi Trump Tower Azerbaijans böjda gestalt på vår vänstra sida. Vi jämför det med ett hotell i Abu Dhabi. Ju närmare centrum vi kommer desto mer kringelikrokar blir det. I mörkret pekar Elchin ut blomfestivalen och säger att den är runt hörnet från vårt hotell.

I hotellet Central Park Hotel börjar en ung kvinna hjälpa oss med rummen men hon fastnar snart i mobilsamtal och försvinner. är vi samlar ihop pass och visum verkar en del vara försvunnet men snart hittar vi allt igen. Mikael pratar med den personal som finns i närheten och hittar en ung man som arbetar med annat men observerar att kvinnan plötsligt släppt allt för att träffa chefen. Han tar tag i situationen och löser den ganska snabbt, men det tog oss nästan en timme att få rummen. När det tystnad i receptionen och de flesta av oss åkt till våra rum hörs hur kvinnan gråter högljutt i ett rum bakom disken och att hon samtidigt försöker säga något.

Många av oss spenderar bara en kort tid på rummet innan vi lämnar hotellet för att chansa på en restaurang att äta middag på. Det blev Fayton som fick våra beställningar av kebab och annat. Här kommer vi i kontakt med vår första Zirdalan-öl och vin från närområdet. Bredvid oss börjar en man att lågmält sjunga. När han slutat kommer en yngre kvinna och volymen ökar. Ljusspelet på dansgolvet bredvid oss blir mer intensivt och vi får allt svårare att prata.

På väg hem följer vi parken där den fina blomfestivalen är. Vi får avspärrningar för festivalen till vänster och stadstrafik nära till höger men tar oss fram bra ändå. Mycket är avspärrat och trafiken är intensiv för att vara så sent på kvällen. Vi ser ljusspelet på de tre husen som kallas “Flammtornen”  i fjärran mot mörkret. Det första ljusprogrammet vi ser föreställer en person som viftar med en flagga. I morgon skall vi undersöka Baku med murar, borg och brinnande mark.