Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 6. Pristina – Skopje, Makedonien – Ohrid.

Det är soligt när vi sätter oss i bilen. Stämningen är i topp och technon går igång. Vi tror att det är ungefär samma låt som vi redan hört några varv. Zafir rattar oss fram och vi passerar en frisör med det intressanta namnet Fjolla, eller något liknande. När vi når Bill Clintons Aveny pratar Mikael om att man blev tvungen att byta ut bilden på väggen framför oss till en där Bill ser snällare ut. Den nya bilden blev bra.

Vi passerar industriområdet där vi igår letade efter klostret Gracanica. Här finns många försäljare av kristallkronor, gravrekvisita, byggmaterial och granit. En skylt säger att California Resort finns på andra sidan industrierna. Området är platt och vi ser gott om odlingar. I fjärran finns det som kallas för Skopjes svarta berg. En herde vallar sina kor mellan industribyggnaderna och i byarna vi passerar saknar många tegelhus puts på fasaderna. En rad stora militärfordon kommer mot oss och telefonföretaget Mobileria Fjolla syns bakom dem.

När vi korsar floden Lepenc ligger byarna i fjärran vackert på slänten upp mot det svarta berget. En järnvägsbro går parallellt med vår väg men längre ned mot floden. Vi ser ett stort grustag på slänten och en moské uppe i skogen. Vi åker genom en tunnel, över en bro, i en dal, genom en till tunnel och upp över två till broar. Delar av en industris installationer är som en båge över oss. Vid gränsen mot Makedonien finns Albaniens och Makedoniens flagga men inte Kosovos. Zafir berättar att Albaniens President propagerat för att Kosovo skall använda sin egen flagga mer än Albaniens.

Zafir föreslår att lösningen på spänningarna som finns på Balkan är i Albanien för där tänker man annorlunda. Albaner har ingen de hatar. Gränskontrollanterna vinkar fram flera bilar i sänder. Där hastighetsgränsen är 25 km/timme finns det en skylt som säger att det finns gratis wifi men vi hinner inte koppla upp oss för att prova. Mikael har berättat att Makedonien velat bli det första landet där trådlöst internet är tillgängligt överallt men att det inte verkar fungera.

Vi åker sakta genom det romska samhället Shutka (Šuto Orizari på makedonska) (http://en.wikipedia.org/wiki/Shutka). Här spelades filmen Shutkas rekordbok in. Området är en del av Makedoniens huvudstad, Skopje, och det skall ha den största romska bosättningen i världen. När Skopje förstördes i en mycket stark jordbävning 1963 flyttade romerna hit. Zafir berättar om borgmästaren här, Elvis Bajram, och turbulensen kring honom och hans släktingar. Marknaden i Shutka är stor och känd. Vi snigelkör genom den. Snart är vi framme vid  borgen i Skopje. Vi tittar ut över staden och pratar om alla nybyggen eller återskapade hus. De karaktäristiska röda dubbeldäckade bussarna lirkar sig fram nedanför oss. Vi har det bekvämt uppe i borgen som egentligen är stängd.

Från borgen har vi åkt ned till ena flodbanken och ställt bilen vid Holiday Inn. Vi fikar på den irländska puben och pratar om Tito, Makedonien och den nya bron med alla statyerna. Mikael säger att den inte fanns här för ett år sedan. Vi följer floden mot den gamla ottomanska bron, fotograferar statyer och känner oss små när vi ser Alexander den Store. Fast han kallas ”en krigare till häst” för att inte grekerna skall bråka. En annan staty föreställer fem män som kallas Gemidzhii. De ville mellan 1900 – 03 genom terrorattentat få uppmärksamhet för hur ottomanerna behandlade makedonerna. Under bron flyter Vardar, Makedoniens längsta flod. Mitt på bron ser vi platsen där Karposh, ledaren för Karposhupproret mot Ottomanerna 1689, avrättades. På andra sidan bron finns först Cyril, Methodius och deras lärjungar Clement och Naum. Mellan lärjungarna och vattnet sitter Karposh till häst. Torget kallas Karposhtorget och framför oss står en stor staty av Alexander den stores far Filip II.  Den statyn sägs ibland bara föreställa en krigare.

I gamla staden försvinner Zafir ofta och Mikael berättar historierna men vi lyckas gå samlade upp till Sveti Spas kloster. Här blir det lite lustigt av att Zafir skulle betala entrén men att han fått ont om. Vi köper ändå biljetter och går ned till kyrkan som delvis ligger under jord. Här hamnar vi med ett par där en kan franska. Guiden är mer trygg med franska än engelska och därför översätter den ende av i vår grupp som kan det språket. Träsniderierna i kyrkan är mycket imponerande och vi trivs. På väg ut passerar vi graven för frihetskämpen Goce Delcev som dog 31 år gammal i nuvarande Grekland.

Från klostret vill Zafir gå till bilen men Mikael insisterar på att visa gamla staden så vi går igenom den. På vägen berättar Mikael roat om hembränningsapparaterna som säljs öppet på gatan. De är till och med skyltobjekt. Framme vid marknaden blir det diskussion om den är något att se. Mikael tycker om den och Zafir avskyr den. Till sist väljer vi att inte gå in i marknaden. Zafir driver på för att vi skall komma fort till bilen men vi går via Skanderbegstatyn. Mikael tycker att vi skall fortsätta ned mot Moder Teresas staty och den gamla tågstationen. Zafir vinner genom att nästan hela tiden prata i telefon.

Från bilen ser vi regeringsbyggnaden och gamla tågstationen med klockan som fastnade av skakningarna. Vid en gata som håller på att byggas om till gågata stannar vi för att äta lunch. Det visar sig att Zafirs vänner äger restaurangen och att brådskan i gamla staden kom av att han ville komma hit fort. Vi får en trevlig måltid och tittar sedan på restaurangens bilder från tiden före den stora jordbävningen. Där kan man se att vissa av husen som nu byggs fanns innan katastrofen och att minst ett hamnat på andra sidan Vardarfloden.

Framme i Tetovo möts vi av bilar i ett bröllopsfölje. Flickor hänger ut genom fönstren och stojar. Männen som kör verkar plågade. Många vill gifta sig nu när det är muslimsk helg. Längs vägen finns många försäljare av grillade majskolvar. Och vi tror att tandläkaren över vägen behövt använda ett annat namn på sin verksamhet än Drita Dent om han vill arbeta i Norge.

Šarena Džamija, den målade moskén, är mycket vacker. Vi sätter oss vid brunnen i trädgården där de troende dricker och tvättar sig. Några män pekar uppskattande på saker som vi bör se och säger att vattnet i brunnen är det bästa i Tetovo. Vi fyller våra vattenflaskor och åker snart vidare.

Vid påfarten till motorvägen står en häst och verkar vara ledsen. Den liknar Pippi Långstrumps häst. Vi ser avfarten till Manrovo National Park men använder den inte och fortsätter till vägtullen på Moder Teresas motorväg. Det är varmt och soligt. Små fåglar flyger då och då över vägen. Några verkar vara rovfåglar. Nära Bistrovo pekas det bort mot bergen för att visa var floden Vardar har sin källa. Ungefär då är vi framme vid Kircova där vi rastar med många andra. Fast de flesta behöver inte räkna pengar lika noga som vi. De har nog passerat ett växlingskontor.

I Ohrid visar det sig att vi bor en bit utanför staden. Det tycker vi inte om men vi misslyckas med att ändra och beslutar oss därför om en tid då vi får skjuts mellan hotell och stad.

Det har börjat skymma men är gott om människor i rörelse när vi börjar gå längs stranden mot centrum. Längs vägen träffar vi Zafirs försäldrar och vänner till dem. Här står också statyer med Cyril och Methodius. Fast vi går vidare in i en gränd och äter middag hos restaurangen Bovin mittemot den vackra kyrkan Sveti Sofija.

Mätta och belåtna upptäcker vi att finklädda personer kommer ut från Sveti Sofija. Det har varit konsert och vi går in. Alla utom Mikael kastas omgående ut men han kvickar sig ikapp oss. Det är en trevlig kväll för att följa vattnet bort mot Hotel Belvedere. Efter marinan avlöser diskoteken varandra. Bilar med ungdomar som skall till och från ställena åker i skytteltrafik. Någon taxi smiter mellan och vi går förbi. Vi konstaterar att det som var Titos hus syns bättre nu i mörkret än det gjorde på dagen. I morgon skall vi lära oss allt om den här trakten men nu är det dags att sova.