Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 3. Valbona – Kukaj – Valbona.

Sakta vaknar vi till liv. Varför stressa? Innan frukost ser vi hur gränsen mellan ljus och mörker rör sig nedför berget framför oss. Solen värmer upp dalen.  Frukosten är klockan 07.30. Den innehåler bland annat traditionella pannkaksliknande degnyten och grönsaker från Valbonadalen. Nästan allt kommer från närområdet. Efter frukost packar vi våra matsäckar och går mot Kukësdalen. Först tar vi oss fram i Valbonaflodens steniga bädd och sedan kämpar vi oss sakta uppför en slänt och in i en skog. Det luktar intensivt av kryddor och barrträd. Rosmarindoften är väldigt tydlig. Vi tittar på blommor och pratar om djur, svensk skolgång och svensk sjukvård. Knappt två timmar senare börjar lokalguiden bli orolig att vi skall bli överfallna av regn som det igår. Framför oss ser vi passet som leder till Rugova och Peja, dit vi snart skall. Vi stannar i en glänta, pratar och vilar, dricker vatten och rakija och vänder till sist nedåt. Hos Tahir Avdylit  i den minimala byn Kukaj packar vi upp vår medhavda picknick. Han är inte hemma men fru och barn finns på plats. Det är en fin uteplats och Zafir har beställt ost, oliver och lite sådant av Tahirs familj. Som så ofta i Albanien bjuds vi på rakija. Den låg redo under bordet innan vi anlände. Den hemgjorda yoghurten är underbar. Snart kommer den färska osten, oliverna och de inlagda gurkorna. Allt är bekvämt och fint. Vi lämnar lite mer dricks än tänkt och går sakta vidare ned i Valbonadalen.

Ett övergivet gamalt arméhus står och förfaller längs vägen och vår stig. Snart är vi tillbaka ute på flodbäddens stenar. I vårt boende byter vi kläder och lämnar några saker innan vi åker med bilen längs Valbonafloden till ett ställe där vi badar. Zafir hade tänkt fiska men ändrade sig. I stället sätter han sig i bilen för att vakta den mot albanerna som anlänt. Vattnet är kallt men uppfriskande. Ungdomar badar i närheten fast något vildare än vad vi gör. Det tar tid innan vi torkar i solen. När vi lämnar platsen håller Mikael på att fastna under en sten som sliter sig. Han hoppar runt på ett roande sätt och klarar sig nätt och jämt. Den som satte fart på stenen klarade sig med bara några småsår.

Ungdomarna vill att vi fotograferar deras hoppande i vattnet från bron vid den nedlagda kvarnen. Nära bilen fastnar vi med studier av en fågel som vi har svårt att artbestämma och fotografera. Sedan väcker vi Zafir som sover i framsätet ackompanjerad av sina egna musikaliska alster. Det är techno som gäller i hans värld och han ger ut skivor tillsammans med sina vänner. Inititativet kallar de PMG Recordings.

Tillbaka i boendet går några iväg på en extra promenad i byn. Zafir är orolig att de skall vricka fötterna i flodbädden. Värden sitter och pratar med en ny grupp nunnor. Den här gången är de utan präst och är klädda i blått. Någon säger att de är från Lezha och att de är här för att ta hand om medhjälpare som normalt arbetar med handikappade. Lite som teambuilding bland nunnors medhjälpare tycks det vara. Solen skiner intensivt och värmer. En grupp med andra kunder kommer till boendet och Zafir måste flytta ut till ett skjul. Snart flyttas även Mikael och till sist flyttas båda till en friggebod en bit bort.  Mycket flyttande blev det. Zafir har samtidigt stora problem med vem som skall vakta hans hundar och ägnar därför hela kvällen åt det.

Middagen huvudingrediens är lamm. Maten här är otrolig och vi äter den med god aptit. Vi blir kvar efter maten för att prata om morgondagens färd till Kosovo och för att fundera över om det finns autistiska katter. En hel del annat hinner vi också avhandla innan det är dags att sova. Vid friggeboden är det storfest hela natten. Det sägs vara folk på helgutflykt.