Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 8. Tirana – Sverige

Idag skall vi flyga men det är inte förrän på eftermiddagen så vi lät frukosten vara ända till klockan 9 då de som ville samlades i receptionen för att följa med på dagvarianten av guidningen i Tirana. Helt lätt att komma iväg är det inte för några av våra vänner vimsar runt och säger att de vill följa med har något för sig. Snart är det löst och vi kan lämna hotellet.

På Rruga e Barrikadave precis utanför vår gränd blir vi stående vända mot parlamentet eftersom polisen gjort ett ingripande mot en gatusopare. Han är klädd i gul signalväst och har fått handfängsel. Proceduren sker lugnt och vi är inte ensamma om nyfikenheten. Mikael pratar lite om husen och gatorna runtomkring så att vi skall få en bra anledning att studera händelsen.

Vi fortsätter längs Rruga e Barrikadave ned till efter där den bytt namn till Rruga George W Bush. Snett framför oss ser vi att en moské håller på att byggas. Den religiösa byggnaden blir enorm och vi förfäras av det men vänder snart ned vänster från moskén vid en byggnad som använts som något slags fängelse för dem som tänkte fel politiskt. Gågatan är kort och löper diagonalt mot vägen vi kom från och floden. Vid slutet av den ser vi den gamla garvarebron, Ura e Tabakeve, som en gång i tiden gick över floden Lana men som nu bara har gräs under sig. Enligt skylten bredvid användes den flitigt på 16- och 1700 talen men vi ser människor gå över den nu också. Ölträdgården Lulishte 1 Maji är bredvid oss till höger och Mikael säger att den bara har en ölsort. Floden är nu rakt framför oss och vi svänger skarpt åt höger så att vi får den på vänster sida. Det för oss runt ölträdgården och snart förbi planket runt moskébygget och till den katolska Shen Pali-katedralen, som vi går in i. Utsmyckningen här är sparsmakad och vi funderar över påvebilderna som finns på glasrutorna innan vi går ut och rakt över vägen för att korsa det spikraka vattendraget utanför.

På andra sidan följer vi Bulevardi Bajram Curri en liten bit åt höger innan vi vänder in på sidan av det som visar sig vara Tiranas pyramid. Vi pratar om att den byggts av diktatorns, Enver Hoxha, dotter för att hedra faderns minne men att den nu misskötts i många år. Där vi samlats i skuggan vid ingången ser vi att dörren är öppen. Det leder till att en ivrig man tar med oss in i byggnaden och visar runt i den. Mycket här inne är i dåligt skick men det ser ut som om de vill göra något med byggnaden. Av och till förstår vi något ord av vad han säger och vi ser var det varit en konstutställning. Snart börjar vi undra hur vi skall komma från honom och vidare på vår vandring.

Vår grupp minskar nu något av att de som vill gå till matmarknaden och hotellet för att packa väskorna lämnar oss. Vi andra fortsätter förbi nästa hus på den stora gatan Deshmoret e Kombit. Det är presidentens kontor och vi stannar i korsningen Rruga Ismail Qemali så att vi med får hotell Rogner snett till vänster om oss. Längre bort syns Universitetet och bredvid det ligger Qemal Stafa-stadion. Framför universitetet finns Moder Theresa-platsen och på kullen bakom finns parken Garde e Republikes. Vi ser bara lite av allt det titta fram under träden när vi korsar den gamle statsbyggarens, Qemali, väg i riktning mot det som var kommunisternas högkvarter.

På andra sidan av den breda vägen har vi kommit till området som kallas Blloku och här i hörnet, bredvid högkvarteret, tittar vi på det tredelade monumentet som skall påminna om den politiskt grundade brutaliteten som kommunisterna ägnade sig åt här och vid Berlinmuren. Rakt bakom kommunisternas högkvarter ligger det som var diktatorns bostadshus. En del av det är nu en servering och vad det skall bli med resten är oklart. Vi följer husets långsida och restaurangerna efter det till Rruga Vaso Pasha, där vi svänger höger. En av oss blir efter. Mikael går tillbaka för att hitta henne men misslyckas. Kort efter att han är tillbaka ser vi den försvunna gå åt ett annat håll och förstår att försvinnandet var avsiktligt.

Nära floden gör vi ett kort besök i butiken för bland annat albansk cognac och sedan möts vi av nya räcken mot trafiken på Bajram Curri. Dem rundar vi för att komma till andra sidan av den trafikerade vägen som vi följer åt höger kvarter tills vi når boulevarden. Lana flyter till vänster om oss. Nära de nya statyerna med bröderna Frasheri använder vi bron på Rruga Ibrahim Rugova för att komma till ena änden av Rinaiparken.

Framme vid andra av parkens långsidor konstaterar vi att huset som säkerhetspolisen använde nu blivit ett museum och att katedralen mittemot har en väldigt modern stil. Det är ganska gott om människor i rörelse här och ett vägbygge gör det svårt att följa vägen utan att gå bland mötande bilar.

Bakom riksbanken kvickar vi oss att följa med några personer över gatan. Så smidigt som de kommer över till Skanderbegtorget måste de vara från trakten. På det nu plattlagda torget står vi i värmen mellan alla fontäner och vattenkällor och pratar om husen vi ser. Till vänster har vi den imponerande historiska mosaiken på det nationalhistoriska museet och framför oss ser vi operan. Granne med den finns klockstapeln och E’them Bey-moskén. Vi lyssnar på berättelser om vad vi ser och är snart bredvid klockstapeln. Mellan den och moskén finns en liten väg som tar oss bakom de röd-gula regeringshusen och förbi det nya bunkermuseet. När vi passerat Nationalteatern har vi konstmuseet framför oss men svänger vänster på gågatan så att vi får borgen till höger och kan skymta Kung Zogs hus bakom några träd. I höjd med parlamentet svänger vi vänster och vips så är vi tillbaka i hotellet. Till råga på allt i ganska precis rätt tid.

Reseledaren gick för att fotografera moskébygget när vi andra tog oss upp till rummen för att packa det sista. Någon hann med en öl på Zgara te pazari innan transferbussen mot flygplatsen var framme. Vi som åker med bussen avtackar dem som skall stanna i Albanien. Klockan är 12.15.

Vi når flygplatsen 10 minuter innan vi får lämna våra väskor och ägnar tiden åt att prata, reflektera och titta vad bok- och souvenirbutiken har att erbjuda. Eftersom vi har gott om tid på oss köper vi mat och dricka innan vi går igenom säkerhetskontrollerna. Korcas mörka öl har nu blivit vår mest köpta öl. Reseledaren får ett samtal som gör att han måste gå genom kontrollerna före oss andra men snart träffas vi igen i flyget mot Wien.

Efter flygbytet tar det bara ett par timmar innan vi når skandinavisk jord. Vädret är något svalare men bra. Vi får höra att det varit regnigt tills nyligen.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria om en vandring i Albanien i juni 2017.