Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 4. Theth – Valbona

Idag har vi har sagt till familjen Shpella att vi vill ha frukost klockan 06.30 trots att vi egentligen planerar vi att komma lite efter det. Det är en solig och fin dag och vi behöver ha allt bagage redo klockan 07.00 för att det skall kunna lastas på hästar som skall gå före oss till Valbona. Hästarna med skötare behöver sedan gå tillbaka igen samma dag.

När vi njutit oss genom frukosten och sakta blivit varmare av att den stigande solen tagit sig över bergstopparna visar det sig att vi kommer iväg först klockan 08.10 och att hästarna hamnar efter oss. I lugnt tempo passerar vi kyrkan och familjen Harushas stora hus. Av och till stannar bilar eller människor för att byta några ord med Nikola.

Efter att bebyggelsen tagit slut svänger vi upp till höger och följer ett vattendrag fram till en betongbro som vi korsar. Där vilar vi lite och tittar på hästarna som börjar komma ifatt oss. Snart sitter en av oss med ett brett leende på en sadlad häst. Det är svårt att fotografera hästarna framifrån eftersom de börjar gå så fort någon människa nästan gått om dem. Vi träffar andra vandrare och fortsätter uppåt medan hästarna sakta försvinner framför oss.

Klockan 11.30 har vi nått Zef Deda Gjelajs café. Här står det att man kan tälta men lutningen måste göra det svårt. Utsikten över berg och lövskog är underbar och vi trivs bra. Fler vandrare sitter under taket eller på verandan och ytterligare några anländer när vi gottar oss. Cafét är enkelt men säljer dryck och goda pajer. Vi blir kvar i en hel timme.

Hästarna startade lite före oss och skogspartiet vi går i nu tar på krafterna men är vackert och i skugga. Snart kommer en brant vänstersväng och efter den öppnar landskapet upp sig för att bli ett stort och underbart vackert ängslandskap. Här går kamerorna varma och vi kan knappt tro det vi ser. Längre upp ser vi mer av bergen runt oss. Den här miljön går inte att få på bild och vi vill ha mer. Skogar blandas med kala eller steniga partier.

De sista av oss når Valbonapasset klockan 13.50 och då är det vindstilla och soligt där. Flera av de vandrare vi träffat tidigare sitter redan och njuter eller solar sig. Ett par yngre svenska män går i motsatt riktning. De är glada och har en skateboard knuten på utsidan av ryggsäcken. Men de är också oroliga att de inte skall kunna se fotbollsmatchen som är på tv i kväll.

Efter 20 minuter i passet börjar en brantare vandring ned. Vi ser Valbonadalen till höger om oss och den ändrar sig lite när vi går runt olika krön och svängar. Det är stenigare på den här sidan än det var mot Theth. De första av oss går med Nikola och når klockan 14.35 platsen bakom en stor sten där hästen utan packning väntar. Där är gruppen helt samlad klockan 14.55. Vissa av oss väljer sol och andra skugga när vi äter lite till ur våra picknick-paket och latar oss i solen. Ridhästen skickas hem men måste invänta dem som burit packningen.

De som vilat längst blir ivriga att gå vidare och fortsätter en liten bit. Mikael följer med dem och Nikola stannar. Bredvid stigen står en välskött häst och betar lugnt och vi ser andra hästar som strövar fritt längst uppe på bergskammen. Det svenska paret som gått fram och tillbaka över passet dyker upp igen och de två unga holländare och en tyska som semestrar tillsammans är redan framme i Simoni Café, som drivs av herr Simonis barnbarn. Kylskåpet finns bakom bardisken och består av en urgröpt trästam och kallt rinnande vatten från bergen. Det skvalpar ur stammen medan vi äter munkar och choklad och köper dricka. De tre semestrande beslutar sig efter viss vånda för att köpa pizza trots en leveranstid på över en timme. Orosmomentet är främst om de skall hinna ned i dalen och hitta boende där innan det är mörkt. Ugnen är inte igång och att den börjar värmas upp nu syns tydligt på de stora rökpelarna. Vädret är underbart och vi får många fina bilder av bäcken bredvid cafet. Simonis barnbarn erbjuder de tre att sova över hos honom. Vi stannar här länge men får ändå inte höra om erbjudandet antas.

Från Simoni till bussen tar vandringen en timme och längs den sträckan passerar vi två enkla barer. Vi plockar många smultron och fotograferar ängar och berg. Den första baren heter Emanuels och den är tom förutom honom själv och några barn. Bland hans erbjudanden ser vi plastmuggar med nyplockade smultron och ler igenkännande. Stigen har nu blivit som en ofarbar grusväg och där den blir en duglig vändplan ser vi två tåliga bussar och det fina men tomma Cafe Uj Vara.

Det skramlar om bussen när den åker över stenområdet som har Valbonafloden under sig och vi pratar om hur det kan se ut här när området är täckt av vatten. Temperaturen stiger och vi vevar ned rutorna men de kan inte öppnas helt utan att skakas loss. Att sitta helt stilla går inte men vi försöker genom att hålla i oss. Stämningen är munter och efter ett tag når vi asfalten och passerar ett stort hotell som är lite gömt av träd. Nu kan vi åka fortare och jämnare.

En kort sträcka efter det som visst var Valbonas centrum ser vi en kvarn på vänster sida vid en fors. Vi fortsätter ytterligare en bit och svänger sedan höger in i skogen. Några hus uppenbarar sig och ett av dem är vårt boende. Rezidenca heter det och klockan är ungefär 17.00 när ägaren, Skander, tar emot oss med ett brett leende.

Klockan 19.30 sätter vi oss till bords. Flera av oss sitter då i solen med olika drycker. De tar vi med oss in i serveringslokalen och fortsätter våra diskussioner där. Måltiden börjar med en riktigt god soppa och den visar sig bara vara början i en rad av underbart goda rätter. Till sist berättar Mikael om hur vandringen i morgon till byn Ismalaj ser ut. Det är en lättare vandring än den vi gjort idag.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria om en vandring i Albanien i juni 2017.