Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 3. Theth – Nderlyse – Theth

Tanken var att frukosten skulle vara färdig att ätas klockan 07.30 då vi kom till serveringsrummet men det tog ytterligare en kvart innan allt var i sin ordning. Avgången fick flyttas fram en kvart till 08.45. Vi går de få metrarna till tornet, Kullan, bredvid. Den är öppen men vi vill invänta ägaren Sokol som skall berätta historierna för oss. Alla vill inte gå in.

Föreläsningen blir riktigt bra och mycket längre än vi väntat oss. Sokol pratar albanska till Nikola och sedan översätter Mikael till svenska. Det blir några tillägg i historierna också.

Klockan 09.45 går vi iväg. Vandringen börjar med en stig där man nyligen huggit ut en trappa och den är redan så sliten att vi måste gå mycket försiktigt för att inte halka på gruset. Sedan blir det en lätt vandring som efter några hundra meter leder till en röd bro över en fors. Mikael blir ivrig att fotografera den och säger att hans tidigare varningar om eventuell vadning här inte längre gäller. Vi ser att byborna tänkt bygga något i betong vid ena brofästet också men det är inte tydligt vad det skall bli.

Stigen går nu uppåt och är nästan på skrå tills den löper bredvid en liten kanal. Omgivningen är mycket vacker och vi trivs. Alla går i den takt de vill och snart möts vi vid Grunas-vattenfallet. Några i gruppen ger sig direkt i det kalla vattnet. Nära klippväggen blir det blåsigt av trycket från det fallande vattnet och de fuktigt kalla vindarna träffar oss alla när vi går över till andra sidan av vattnet för att följa stigen ned.

På de plana ytorna nedanför är det lätt att korsa bäckarna nu när vattenståndet är lågt och vi är snart framme i ett terasserat område. Guiderna kallar det omväxlande för terasserna och en arkeologisk plats. Vi pratar om de fynd som gjorts här, att hästar brukar beta på terasserna och att skjulet som nu är övergivet ibland fungerar som en kiosk.

Från terasserna följer vi en kort och aningen brant stig ned till en makalöst vacker ravin. Träbron över den är stabil och kamerorna går varma. Ravinen löper parallellt med grusvägen och där uppe står chauffören med bussen som tog oss till Theth. Klockan är 11 på förmiddagen och han pratar med Nikola. Det är nära att vi hoppar in i bussen men till sist blir det benen och egen kraft som får frakta oss vidare.

I utkanten av Nderlyse stannar vi vid en vattenkraftstation. Nikola säger att kineser byggt den men att italienare driver den nu. Mannen som arbetar där lånar Mikaels kikare och tittar mot bergen medan vår mest slitna fot vårdas. Det är nostalgiskt att använda kikaren eftersom han tidigare arbetade som soldat i Kukaj i Valbonadalen 1987 – 89 med uppgift att titta i kikare mot bergen. Årtalen är lätta att komma ihåg eftersom han har dem tatuerade på underarmen. Nu vill han se om han ser bergsgeten han tror sig hört tidigare idag.

Den sista sträckan in i den mycket glest befolkade byn är stenig och vattnet från bäcken flyter nu direkt på vägen. Det är både soligt och molnigt. Temperaturen är bekväm. Ganska tidigt i Nderlyse ser vi en liten byggnad med en aktiv kvarn i. Efter den leder vägen i en mjuk båge åt höger in mot dalen som vi kunde urskilja från passet Qafa e Thane. Härifrån kan vi inte se passet men bergen är mäktiga och gröna med snö på topparna.

Klockan 13 sitter vi till bords på en enkel restaurang som nyligen byggts invid det kristallklara och blågröna vattnet. Maten grillas och ställs snabbt fram i rikliga portioner. Allt är mycket gott och bättre blir det av den vackra miljön. Där vattendraget är som en ravin finns en hög träbro och längre ned den spång vi använde för att komma till serveringen. Ovanför bron försöker en herre sätta upp ett enkelt regnskydd för att där kunna sälja något. Mikael berättar ivrigt om allt som ändrats här de senaste åren. Förändringstakten har ökat mycket sedan asfalten kom till passet.

Efter maten badar några av oss och vi pratar om temperaturen i vattnet är 7 eller 8 grader. Badarna pratar mycket om att det är skönt att ha badat kallt. Efter badet ger vi oss upp i stenområdet vid den höga bron. Där kan vi lätt klättra ganska långt ned i stenformationerna eftersom vattenståndet är så lågt. Stämningen är avslappnad och bra.

Chauffören har parkerat sin buss på andra sidan vattnet och vill ha 50 euro för hela bussen om han skall köra oss tillbaka till Theth. Många vill vandra och alla tycker att det är dyrt men tre av oss beslutar sig att anta det erbjudandet. Resten väljer att gå hem och vi börjar röra på oss längs grusvägen. De i bussen får en hoppig färd och vi som vandrar hinner prata om det mesta. Tillbaka i Theth upptäcker de som åkt buss att en mobiltelefon glömts på toaletten i Nderlyse men den tar busschauffören med sig tillbaka vid nästa körning och allt är frid och fröjd. Vandrarna väljer att gå över ravinen igen och sedan längs andra stigar än de vi redan sett. Det blir en trevlig färd i lugnt tempo och alla klarar sig bra förutom att en halkar nära boendet och hamnar på ryggen, men det blir mest en notering av det i dagboken. Vid 17-tiden sitter vi i solen hos familjen Shpella och flera har en kall albansk öl i näven. Samtidigt flyttas Mikael från familjen Marashi hit till familjen Shpella så att alla finns i samma hus.

Middagen är planerad till klockan 19.30 vilket här oftast betyder någon gång strax efter utsatt tid. Våra diskussioner är nu så livliga att vi blir kvar utanför när vi tiden för mat är slagen. Nikola tycker att vi är festliga som står där när vi tidigare berättat att maten serverats senare än utlovat. Han nära nog drar med oss in i huset och den här gången är maten redan uppdukad. Vi sätter oss direkt till bords i den rustikt fina lokalen och njuter. Vårt svåraste problem blir nu att enas om vilken av rätterna som är godast.

Måltiden avslutas med att vi pratar om morgondagen. Då har vi planerat att antingen gå en lång vandring över ett berg eller att åka buss till en båt som åker över sjön Komani. Problemet är att båten över sjön är full och det var den inte igår. Kompromissen blir att hyra in en extra häst.

Det har varit en intressant dag i miljöer som vi inte trodde fanns. Nu är det mörkt och vi kryper till sängs. I morgon får vi se varför vandringen till Valbona är så populär.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria om en vandring i Albanien i juni 2017.