Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 2. Shkodra – Theth

Det börjar bra. När vi lämnar Shkodra är klockan 9 på morgonen och det ser ut att bli en till solig och varm dag. Mikael pratar historia, blodshämder och Shkodras cyklar. Efter staden Koplik åker vi på öppna och platta fält. Bergen är i fjärran men de växer ju närmare vi kommer. Vi pratar om odlingarna vi ser längs vägen och det stora fängelset som är på höger sida. I den långsträckta högerkurvan efter det får vi ett partisanmonument på vänster sida och kort efter det ser vi ibland hus. Växtligheten har kommit närmare oss.

Boga heter den här gröna breda dalen och de få träden har blivit fler än innan. Markerna är grönare och djuren fler. Vi möter enstaka kor, getter och får. En bit in i dalen säger Mikael att vi kommit till där asfalten tidigare slutade. Där börjar vägen klättra uppför berget mot passet Qafa e Thane. I det tar asfalten slut. Klockan är 11 när vi kliver av på grusplanen vid reklamskyltarna för att fotografera utsikten. Snart åker några få meter till med bussen och Nikolas jeep och stannar igen vid en byggarbetsplats. Utsikten här är ännu bättre. Det stora av husen ska ha varit ett fårhägn men håller nu på att bli bungalows och en restaurang.

En herde leder en stor flock får ned från en slänt till vägen som vi skall använda. När vi åker vidare hoppas vi att den hunnit långt men då är fåren överallt framför oss. Berget är nära till vänster och på höger sida är det brant. Vi försöker ta oss förbi. Herden gör vad han kan för att hjälpa oss. Han är klädd i kostym och vit skjorta. I handen har han ett gevär och ett paraply. Flera av fåren haltar och alla är märkta med en röd prick. De är nyklippta förutom en krage. Efter fåren passerar vi en grävskopa och nära den parkerar vi vår röda jeep. De som åkt i den tränger in sig i bussen och vi fortsätter färden.

Vid monumentet för Edith Durham pratar vi om henne, Shalastammen och hör vår första gök. Sedan vill några av oss börja vandra. Snart vill hela gruppen gå ned till Theth och vi lämnar chauffören med bussen. Först följer vi grusvägen som Nikola säger byggdes av italienare år 1936 och sedan byter vi till stigar som genar mellan delarna av serpentinen. Vi kommer in på vackra ängar med gott om blommor. Gentiana är den blomma som intresserar oss mest. Här används den som medicinalväxt. Runt oss är det grönt och fint men ibland stenigt. Vi ser nya skyltar med kartor för olika vandringsleder. De är inte alltid lätta att förstå. Ibland följer vi den gruslagda serpentinvägen och ibland stigar. Vi hör en flock får inne i lövskogen och herden som visslar på fåren. Senare, vid två stora stenblock äter vi vår picknick och fotar blommor och vyer. Efter maten går vi en bit genom skogen och sedan ut till grusvägen. Där roar en ny vandringsskylt oss med texten ”Getstig”. Den pekar mot ett brant parti och skall leda till Qafa e Thane.

Vid familjen Mehill Carkus gästgiveri pratar Nikola med en äldre man och bakom honom följer vi en genväg nedåt. Den äldre kvinnan som sitter utanför gästgiveriet och spinner låter sig fotograferas och vill sälja tofflor. Senare hittar vi fler genvägar och Nikolas föräldrahem syns över dalen, men det är visst inte där vi skall bo. När vi kommit långt ned i byn stannar vi för att dricka hos Paradise. Där finns två små 4 månaders björnar som gärna vill suga på våra fingrar och slicka på de svettiga händerna eller benen. De skall ha hittats vid vägkanten i Bogadalen eftersom de gnydde. Då var de så små att de fick plats i en handflata. De som driver Paradise höll dem vid liv genom att mata dem med en nappflaska. Paradise är nybyggt och allt trä är ljust. Det är riktigt stiligt. Pausen är behövlig och utsikten vacker.

Nere i byn går vi över floden på en betongbro som nyligen bara var några stockar. På andra sidan får vi Nikolas föräldrahem till vänster och det som skall bli ett modernt turistcenter till höger. Lokalguiden Aurel åker förbi och hälsar genom fönstret på sin buss på Nikola och Mikael. Vi är trötta men kan vila lite utanför den katolska kyrkan. Den är stängd och det står en lös häst bredvid oss och betar. Vi ser att byggnaden renoverats 2006. En bit framför oss verkar bergen gå ihop. Nikola säger att kyrkhuset egentligen är från 1800-talet, kanske 1878, och att man under kommunisttiden lyckades bevara det genom att använda det för att förvara djur.

Framme vid boendet hos familjen Shpella får vi en nubbe raki, vindruvsdestillat, och sedan våra rum. Det är tänkt att vi skall gå iväg några i sänder till rummen men det blir inte riktigt så. Ett rum fattas och Mikael flyttas till familjen Marashi som har sitt hus 500 meter bort. Boendet är enkelt, fint och fungerar bra. Vi äter hos Shpella. Någon har då redan besökt grannen Sokols fyrkantiga torn som vi skall titta på i morgon. Det blir diskussioner om att avrinningen i duscharna har fel lutning och hur vacker Theth är. Middagen är en trevlig, social och välsmakande tillställning. Vi äter tillsammans med en tysk grupp som verkar vara lika stor som vår. Mikael pratar om vandringen vi skall göra i morgon. Då skall vi se vattenfall, terasser, en arkeologisk plats och kan bada i en by som heter Nderlyse. Där skall vi grilla och kan gå till något som kallas det blå ögat. Det är mörkt när vi går till våra rum och det är lätt att somna.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria om en vandring i Albanien i juni 2017.