Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 4. Luang Prabang.

Spången från våra rum och in till trädgården som leder förbi simbassängen till frukostrestaurangen är blöt av nattens regn. På risfältet utanför våra fönster letade flera män efter något med pannlampor innan ljuset kom. Efter frukost åker vi in till Luang Prabang för att hos Tum Tum Cheng Cookery School lära oss laga mat på laotiskt vis. Restaurangen öppnade år 2000 och hade sina första matlagningskurser ett år senare. Cheng är inte här men hans brorsdotter Linda får snabbt pli på oss. Hon börjar med att låta oss välja 5 rätter att laga, utökar dem sedan till 6 och skickar iväg oss med en av hennes kollegor till marknaden Phosy (sägs betyda “Svart djungel”) för att handla ingredienser. Kollegan visar och förklarar. Marknaden är ett myller av stånd men det är ont om andra besökare. Vi är nog lite sena. Några av oss måste ideligen böja oss för att inte slå i huvudet och marknaden är dunkel belyst i brist på lampor. Atmosfären är som ingen Europeisk marknad. Här är den mer intensiv och nära. Vi får veta allt om svampen som kallas apöra, de alltid dubbla kafir-limebladen, torkat kött av djungelgris, koriander, nudlar, olika äggplantor, varianter av ingefära och ris. Vi lyssnar, lär och skuffas då och då undan av laotier som skall handla eller leverera varor. Våra blandade kunskaper och uppfattningar tillför besöket mycket. Det är nog lite tur att alla inte ser de levande ormarna som finns till salu bland fiskarna. När vi gått igenom kursen och lagat allt äter vi upp det och är alla mycket nöjda med resultatet. Till och med det tyska paret som varit med oss tycks trivas trots att vi valde nästan allt. Den nylagade maten gav oss tillräckligt med energi för att gå upp och titta på buddas olika stora foavtryck på Phousykullen och den fina utsikten därifrån. Några få andra turister och lekande laotiska barn gör oss sällskap. Det är molnigt men klart och inte kallt när vi går ned mot Nationalmuseet som vi besökte igår. Regn hänger i luften och vi kommer fram till att det blir svårt att hinna med dansföreställningen i huset bredvid Nationalmuseet om vi skall klara det med tiderna för hur bussen som går mellan hotellet och staden. Vi pratar igenom morgondagens cykling innan vi åker hem. Det tar någon timme men sedan börjar det regna. Nattmarknaden packar ihop och de flesta av oss stannar på hotellet och inväntar i lugn och ro morgondagen. Klarar vi att cykla i laotisk trafik? Den som överlever får berätta.