Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 10. Battambang – Phnom Penh.

Igår sa vi att vi går till frukosten direkt när den öppnar, men det var inte lika lätt idag. Frukostpersonalen var lite lagom förvirrad vid öppningstiden och de av oss som kom först vågade inte gå in. Resultatet blev att det först anlända gick tillbaka uppför trappen till sina rum när de mötte nästa gäng på väg ned. Andra gänget kom in och när de var halvklara med sin frukost kom första gänget tillbaka. Ibland blir det snurrigt. Till sist blev allt bra ändå och vi sitter alla i bussen på väg söderut. Först stannar vi vid den helige mannen med pinnen för att få bra bilder på honom utan motljus och sedan åker vi vidare. Av och till rastar vi och föreläsningarna går i vågor i förhållande till när vi och föreläsarna är vakna samt när det finns något att berätta. Vi har det nog bra. Det finns en knapp miljon invånare i provinsen vi lämnar och mycket färre i den vi kommer in i. Vi stannar vid en stenhuggare som jobbar i marmor och sandsten. Han knackar på en ny staty som är lika stor som honom själv. En av hans statyer måste ha ramlat för den har reparerats. Butiken är liten och några av statyerna där är större än barn. Vi stannar också hos en familj som arbetar med träprodukter. Bredvid deras verkstad finns en mack där man kan tanka bilen med gas. Vi förundras lite över gasmacken. Vägen är ojämn och vi skumpar vidare. I Kampong Chhnang, som är provinshuvudstad i en provins med samma namn, finns en speciell klibbig lera som gör trakten bra för vissa keramikprodukter. Det kanske är därför som namnet Kampong Chhnang sägs betyda “lerkärlshamnen”. Provinsen har knappt en halv miljon invånare och ligger vid det södra utloppet från sjön Tonle Sap. Av och till är vi omringade av motorcyklar som tar sig runt vår buss. De åker som myror i en myrstack. Vi ser många fordon överlastade av varor på de mest fantasifulla sätt. Inte sällan har man lyckats fästa väldigt stora lass och vissa av dem ser ut att vara tunga. Vi stannar tittar vid ett ställe som arbetar med den klibbiga leran, köper bananer och delar ut dem i bussen. Förutom det arbetar den här provinsen mest med socker och fiske. Den mytiska historien som dominerar här handlar om en kvinna som dör av utmattning när hon försöker nå sin man. Hon är dotter till en demon och förvandlas till ett berg som inte är särskilt högt men som ligger nära Kampong Chhnang. En staty mitt i staden påminner om den mytiska historien. I utkanten av Phnom Penh passerar vi under en nybyggd bro som finansierats av kineser. Vi följer Tonle Sap-floden som är på vår vänstra sida. Det frågas en del i bussen om Killing Fields. Vi har inget planerat besök där och ont om tid för att klara det men Mikael har idéer som han ringer runt för att prova så att vi skall få komma dit. Vi passerar nära en till bro över floden men den här gången en privatfinasierad sådan där man måste betala för att åka över. Snart kommer en tredje bro över Tonle Sap och den här var för inte så länge sedan den enda bron och därför revs den när Vietnam attackerade Kambodja för att driva ut de Röda Khmererna. Senare byggdes den upp igen med hjälp av japanskt bistånd. Strax efter den sista bron stannar vi för en trevlig lunch hos Restaurant Bopha Phnom Penh som också är vårt första stopp med utsikt över floden. Vi avnjuter mat och utsikt samt avtackar vår lokalguide och får en ny yngre förmåga. En man spelar och en kvinna dansar bakom oss. Mikael berättar att hon dansar Apsaradans. Det är mycket på en gång. Något senare visar det sig att vi idag kommer att åka med bussen till Killing Fields, eller Choeung Ek som det kallas lokalt.  Vi åker nu raka vägen dit och tar del av hemskheterna som skett där. Mikael guidar oss genom en intressant men skrämmande plats. Fast vi lite bråttom igen känns det inte som att vi haft bråttom alls idag. Vi måste hinna till massagen hos “Seeing Hands Massage” och vi är redan sena. Namnet kommer av att de som utför massagen är blinda. Alla i vår grupp får inte plats samtidigt och de som inte går in först åker därför och checkar på hotellet åt hela gruppen. Guiderna sköter incheckningen och kommer sedan tillbaka med bussen för att hämta de färdigbehandlade. Till sist blir det bara Mikael kvar hos Seeing Hands och han kommer snart själv i ett huj på en motorcykel för att möta upp oss utanför hotellet för vår avfärd mot dagens middag. Han har pratat med sina vänner och arrangerat måltiden hemma hos några tuktukchaufförer han känner. Chaufförerna står och väntar när han kommer. Vi tar plats i tuktukarna och åker till en takterrass i en av Phnom Penhs förorter. Vår värd, Mr Lan, är påläst och verbal. Vi frågar honom om allt möjligt och han berättar på bra engelska. Här har vi en helt underbar tid som kommer att stanna i minnet länge. Vi lyckas samtidigt göra de fattiga chaufförerna och Lans familj en tjänst genom att komma dit för de har egentligen ingen restaurangverksamhet. De är bara goda vänner med Mikael. Det blev en hektisk dag med många aktiviteter men allt flöt bra och vi trivs.