Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Reseberättelser

Dag 6. Hintertux, Tuxer Joch Haus och Bichalm.

Vår grupp var fulltalig när vi gick från bussen i Hintertux till liften upp. Vädret är vackert och skyltar säger att det är nollgradigt på glaciären. Vi delar lift med skidåkare och kliver av vid Sonnbergalm på 2100 meter höjd. Mikael går igenom vandringsalternativen på en karta före stigarna och fyra vandrare väljer att följa grusvägen som leder direkt till vår mötespunkt. Vi andra trampar på sakta upp längs stig 326. Här finns inga träd. Den bruna stigen är lagom brant och ger oss dåliga möjligheter att snubbla men en underbar vy över glaciären på andra sidan dalen till vänster. En av oss kvickar sig före och går in på fel stig. Snart upptäcker han misstaget och springer ikapp oss. Ju högre vi kommer desto fler murmeldjur ser vi. De tar vår närvaro med ro och fotograferas.

Vi går på skrå fram till foten av Kaserer Schartl (2446 möh) där stigen vänder helt om, kallas Herrenweg och fortsätter mot Frauenwand (2541 möh) och vidare till Weisse Wand (2518 möh). Efter vändningen ser vi inga murmeldjur. På slutet går vi på en kam och efter den öppnas landskapet till att bli en äng följd av en grusväg som följer toppen av ytterligare en kam. Vi har gått långsamt och när vi når Tuxer Joch Haus (2313 möh) är våra vänner som gick den kortare vägen utvilade, flera gånger om. I stället för att bara fika här äter vi lunch. De som vilat färdigt går i ned i Weitental längs stig 17 och vi träffas vid vattenfallet där led 323 viker av uppåt. Den lunchande gruppen inleder vandringen nedåt med att sätta ett svenskt fotavtryck i en överraskande färsk österrikisk koskit.

Runt stigen är allt grönt med sten här och var. Vi hör några få murmeldjur men ser dem inte. Mot Hornspitze (2650 möh) på vår vänstra sida är toppen grått stenig från där allt det gröna tagit slut. Det finns ingen snö på de närmsta höjderna men vid vår mötesplats ligger en liten och grustäckt fläck kvar. Vattnet från fallet flyter förbi oss och ned mot Hintertux i bäcken Weitentalbach. De som vill gå lättare följer vattnet genom ett pass, förbi ett annat vattenfall, Schleierfall, och vidare ned mot Bichalm. Om tiden passar kommer vi att träffas på almen. Vi andra följde den branta stigen upp mot Wandspitze (2614 möh). Strax före den övre avtagsvägen mot toppen byter den namn till 31 och vi passerar lite under den högsta punkten, där vi fotograferar mot Hintertux och Realspitze (3039 möh). Någon skräms genom att låstas snubbla nära kanten och får oss andra att hoppa till. Här börjar vår långa nedstigning över de gröna bergen.

Två män väntar längs leden och verkar vara där för att bredda stigen. Det finns fler än två spadar nedstuckna på olika platser i närheten och just nu är det svårt att passera vad de åstadkommit. Det är brant på höger sida av grävpartiet och inget att hålla fast i men vi kommer förbi. Vi har en vidunderlig utsikt och lätt vandring. Kellenspitze (2179 möh) syns framför oss och dalen Im Gschütz fotograferar vi till vänster. Snart kommer vi till ett kort men svårt parti. Några tvivlar på att det går att vandra genom det branta och steniga partiet efter en arbetsbarack, men vi klarar det. Där det slutar ser vi en ännu brantare genväg ned i dalen på vår högra sida. Några hundra meter under oss cirklar en rovfågel runt och letar mat. Vi fortsätter längs den nu flackare kammen. Allt är grönt och marken lutar först ganska lätt ned åt vänster men snart kommer vi in i ett lite brantare parti genom en skog. Här passerar vi runt Kellenspitze.

Knän ömmar allt mer och gruppen sprids ut över en längre sträcka men vi tar oss fram. Skogen tar slut och vi kommer ut på en äng som leder oss till grusvägen. Det är fortfarande soligt och klart. Snart är vi i Bichalm, men de som gick den kortare vägen har redan gått vidare ned till Hintertux. Vår rast blir kort och det tar bara en halvtimme att gå ned till bussen. På Kramerwirt hinner vi vila innan vi samlas för att äta middag. Då får vi veta att de som gått den kortare sträckan haft en uppskattad vandring och sett edelweiss nära Schleierfall. Kvällen avrundas med att Mikael berättar att vi i morgon har en möjlighet att bestiga traktens högsta topp, Ahorn. Vandringen är sådan att vi kan välja vilken stig vi har lust med i morgon när vi ser dem.