Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 3. Penken.

Från klockan 7 börjar de nya vandrarvännerna synas vid frukostbordet och en och en halv timme senare är vi på väg till Penkenbahn. Mikael köper liftkort och pratar lite innan första liften tar oss från Mayrhofens dryga 600 meter till Pilzbar, som ligger 1794 meter över havet. Vi fortsätter med nästa lift till Penkenalm och går från den i zigzag över grusvägen som leder oss förbi, den för dagen bergsklättrarfria toppen, Knorren (2081 m) mot platån där Christa’s Skialm, Penkenjoch (2095 m) och Penkentenne har sina restauranger. Solen skiner och livet känns bra. Skärmflygare gör sig redo för start eller är redan i luften. De tycks ha en trevlig tillvaro.

Vi smörjer in oss med solkräm och fortsätter längs Adlerweg (stig 57) mot serveringsfria Wangelalm (2128 möh), där vi delar upp oss i en grupp som går upp till Wanglspitze (2420 m) och en som följer en brant stig (55) ned till 1750-1800 meter. Där vänder den nedre gruppens vandring uppåt och går på skrå längs den vackra stig 57 som till sist går in i Adlerweg där toppbestigarna snart dyker upp. Informationsskyltarna vi passerat har bland annat lärt oss att växtsäsongen kortas med tolv dagar per hundra meters höjdskillnad. Visa av den kunskapen går alla tillsammans till Christa’s Skialm för att äta lunch. Alla har reagerat olika på ansträngningarna men stämningen är i topp. Lunchen är avkopplande men snart sitter vi ändå i Finkenbergbahn på väg ned. Uppifrån går liftens sektion två ned till Almstübrl (ca 1700 möh) där sektion ett tar vid och hjälper oss att snabbt komma ned till byn.

I Finkenberg utnyttjar vi kvarvarande spring i benen till att titta på den 43 meter höga Teufelsbrücke (Djävulsbron). På andra sidan av den vänder vi tillbaka över den paralella betongbron för att ta oss in på stigen som vi just sett märkts som farlig. Den var stängd. I stället gick vi tillbaka över den moderna bron vi just kommit på bredvid Djävulsbron och upp mot Hotel Aussicht. På vägen tittar vi nyfiket ned genom glaskupolerna över några bassänger i ett lägre beläget hotell och konstaterar att ingen badar där. På vardera sidan om Hotel Aussicht finns en stig. Vi använde den Mikael ansåg vara finast och kom in i ett vackert barrskogsparti som snart leder oss till en skogskyrkogård och en 63 meter hög betongbro. Ravinen under verkar bara bli större ju längre vi går. Och vi funderar över om inte pelarna ovanpå bron ger ett lite underligt perspektiv.

På andra sidan går vi genom nedre delen av samhället och smyger oss in i den öppna kyrkan. På väggen i den hänger en skupltur med en plågad munk som har en kedja som slingar sig runt honom. I slutet av kedjan sitter ett hjärtformat hänglås. Mikael försöker lura i oss att det är helgonet Assa, med en syftning på det svenska låsföretaget Assa Abloy. En så enkel fint går vi inte på. Längs de vita väggarna hänger bilder med Jesus golgatavandring. Kyrkan är sval och avkopplande men vi lämnar den snart för att komma till Leonard Stocks stig (26) mot Mayrhofen. Vägen till stigen är ibland lite konstig, som när vi går runt glasmålarens hus som nu förstärkts med rejäla lavinskydd. Stigen leder oss snart upp till ett vattenfall med några små nybyggda vattenhjul vid bäcken under fallet. Enligt en skylt längs stigen vann herr Stock medalj i störtlopp i olympiska spelen 1980. Han skall ha varit från Finkenberg och nu finns flera hus med titlar som har med familjenamnet Stock att göra. Stigen slingrar sig upp genom skogen, över några branta kalhyggen och under Penkenbahn innan den vänder ned till Mayrhofen. Det händer att vi stannar för att äta av hallonen och smultronen som växer här. I staden skingras vi för arbete, spa-besök och nöjen fram till vår gemensamma middag. Dagen avslutas med Mikaels förklaring av de oplålitliga väderutsikterna för resten av veckan och att vi i morgon skall till en vandring nära glaciären ovanför Hintertux.

Här finns en film om dagen.