Vandra i underbara Bjelasnica!

Reseberättelser

Dag 2. Leipzig, Tyskland – Mayrhofen, Österrike.

Sömndruckna sätter vi oss vid frukostbordet klockan 06.30. Drygt en timme senare är alla på plats i bussen och den rullar vidare söderut. Det är molnigt och regnar lite lätt när vi åker förbi Leipzig men snart är vädret bara mulet. Bussens navigationssystem säger att vi har trafikstockningar framför oss om vi tar kortaste vägen till orten där vi skall skiljas. Svårigheter med framkomligheten är vanliga vid München och Rosenheim. Vi åker nästan fem mil i långsamt tempo innan situationen blir bra igen. På vår högra sida ser vi snart en kuddliknande vit byggnad som är Tysklands största arena. Då och då somnar någon i bussen, och någon annan vaknar. Vi viker av in på mindre vägar för att inte fastna i trafikköer och hamnar i stället i vägbyggen som tvingar in oss på ännu mindre leder, men vad gör det? – vi har inte bråttom och får se lite mer av den vackra tyska landsbygden. Snart stannar vi för att minska både på stelheten i benen och kaffeförrådet i bussens mitt.

När vi, klockan 17.30, når Jenbach i Österrike tvingar regler och kontroller Bengt att ta minst femton minuters rast. Annars blir han straffad. Snart får han åka vidare med dem som skall vandra i Val Gardena, Italien. Vi andra flyttar tillsammans med Mikael till en mindre buss som efter en knapp halvtimme placerar oss i receptionen till Alpenhotel Kramerwirt. Det finns inget rum bokat för Mikael men det hindrar inte att även han skall få en nubbe välkomstsprit, som några tyckte var för stark. Nu skiner solen och det är varmt ute. Det blir bara lite mer än en timmes rast innan vi har vår första gemensamma middag i Mayrhofen. Måltiden blir stor och god. Mikael har kontrollerat väderutsikterna för veckan som kommer och berättar hur planeringen för vår första vandring vid Penken ser ut. För att lättare smälta den stora måltiden ger sig två av oss ut på en joggingrunda som räcker tills mörkret gör vägen allt för svårbegriplig. Vi andra går snart och lägger oss. När huvudet närmar sig kudden och vi nästan hinner slumra in sätter den mycket närbelägna kyrkans kör igång.  Sången är vackrare än klockan som som slår en gång i kvarten. Kanske är frekvensen något lägre efter midnatt. Men måste de verkligen ringa i klockan varje kvart? Kommer den att göra det svårt för oss att vara tillräckligt i form för vår första vandringsdag?