Dag 8. Isalo: Nationalparken.

Soluppgången är mycket vacker vid vårt berg. Den som vill tar ett dopp i poolen innan frukost och andra använder tältrummens trevliga terasser. Idag skall vi vandra i Isaloparken, som är ett torrt kalkstensområde. När vi kliver in i bussen observerar vi de olika stenmaterialen som använts till att göra gången vi går på och att en liten avdelning av växter vid parkeringen är som ett museum av traktens alla växter. I bussen ser vi en oxkärra med vet kämpa fram medan vi bekvämt åker genom en by där allt är igång och till en plats nedanför ett berg som vi omgående börjar gå mot. Lokalguiderna Momo och Koko håller koll på främre delen av gruppen och Mikael går sist. På väg upp ser vi klippgravar innan vi når en torr platå. Momo pekar och berättar, Mikael översätter. Att gå över platån är ungefär som att gå över en stäpp. Det är varmt och växtligheten är gles men allt är fint och ganska bekvämt. Upp till platån gick det uppför men nu är det nästan helt platt. Då och då samlar vi ihop oss.

Stigen leder snart ned oss i en ravin där växtligheten blir allt mer tät. Djurlivet ökar och vi börjar se fler fåglar och någon lemur. Momo pratar om att 39 reptiler, 15 amfibier, 1200 växter och 82 fågelsorter skall finnas här. Han pratar även om hur området fått sitt speciella utseende. De har funderat ut vilka av bergsformationerna som ser ut som vad. Det blir mycket om medicinalväxter, fast den giftiga växten är visst för svärmor. Många växter är endemiska, finns bara här, och vi ser bland annat Ialoaloe och Madgaskarpalm. På väg ned har någon huggit ut en trappa och allt är mycket vackert. Snart är vi framme i botten av sänkan och vid ett vattendrag, en lagun och ett vattenfall har Momos medhjälpare förberett en picknick med grillad mat. Vi fotograferar fåglar, ringsvanslemurer och naturen medan vi väntar på att maten skall bli färdig.

Momo vill visa Mikael ett andra vattenfall men det är för långt bort för att vi skall hinna dit med gruppen så de springer dit och tillbaka.  För att några med raska ben skall få en chans att vara med är första delen av språngmarschen egentligen en snabb vandring. När några lämnats vid en lagun ökar de tu takten. Har sportligheten något att göra med att Momos egentliga namn är Mohammed Ali efter en känd sportprofil? Alla hinner nätt och jämt tillbaka till grillningen för att vi skall kunna äta tillsammans. Stämningen är i topp även om vi tycker att den lilla röda fodyn flyger iväg lite för fort för att vi skall hinna fotografera den. Lemurerna i träden runt oss är mer stillsamma.

På väg från grilläventyret går vi på en stig i ett snårigt område. Snart är vi framme vid bussen och lite senare ligger vi i poolen. Fast där ligger vi bara ett litet tag innan vi ger oss iväg igen för att titta på en bergsformation som kallas för Isalos fönster. Vi vill se solnedgången genom bergsfönstret. Vi kämpar och har oss för att få till den perfekta bilden på solnedgången. Den skall ju vara genom ögat är det tänkt och ljuset skall vara rätt och ingen skall stå mitt i vägen. Hur vi än gör står vi ofta i vägen för varandra och andra står i vägen för oss. Till sist får det räcka med experimenterande, men då har solen redan gått ned. Vi vänder blicken åt andra hållet och ser att vi har vackra berg bakom oss också. På väg hem studerar vi fåglarna nere vid vattendraget. Kamerorna vinklas fram och tillbaka för att få bra kort på dem också. Ivern är stor men snart måste vi ge upp eftersom vi vill hinna med middagen på hotellet. Det blev en stor och trevlig buffé till middag. Vi kommer att sova gott. Den avslutande informationsstunden avslöjar att programmet stämmer. Vi skall vidare till Ifaty i morgon. Men det är då det.