Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 5. Antsirabe: Stadsrundtur – Ranomafana.

Redan före frukost är några av oss uppe och fotograferar hotellet vi bor på. Vädret är bra för det med lagom molnighet och bekväm temperatur. Det ser mäktigt ut och har en egen liten rondell utanför entrén. Nedanför den och mittemot entrén ligger termalbadet som gjorde Antsirabe känt på 1800-talet och hus som norska missionärer byggde. Staden grundades nämligen av norrmän. Det är Madagaskars näst största stad och den har mycket salt, mineralvatten och tillgång till hälsobad. Något som ser ut som ett arméförband tränar på ett fält vid sidan om hotellet och vi som ser det roas av hur ledaren håller på disciplinen. Tyvärr missar de flesta av oss denna föreställning eftersom förbandet snart joggar iväg.

Vi förundras lite över historien om hur Marockos kung hamnade här i exil 1948 och hotellets koppling till kriget i Libanon. Mätta och belåtna tar vi plats i varsin pousse-pousse, handdragen rickshaw. Inledningsvis är vi lite bekymrade och känner oss som franska kolonialherrar som plågar befolkningen men snart intalas vi att i stället tänka på att vi håller männen som drar fordonen med arbete genom att anlita dem. Monumentet för Madagaskars 18 stammar passeras och guiderna förklarar symbolerna på det. Ringen står för merinakungadömet. Våra pousse-pousse tar oss genom centrum och nedför en alltmer ojämn väg till en verkstad där miniatyrer av bussar, bilar, cyklar mm tillverkas av gamla läskeburkar. Vi får en förevisning av hur det går till, köper några miniatyrer och tittar på kvinnorna som arbetar med tyger. Det blir en del tyginköp också och ett kort besök i en fabrik som tillverkar aluminiumgrytor av kasserat material, innan vi går till vår buss och åker till en ädelstensbutik. Madagaskar har gott om speciella stenar och fossiler. En man från butiken förklarar skillnaden mellan förstenad palisander och blå celestit innan han ger oss några provbitar och låter oss gå igenom hans butik. Väskan fylls med lite varor därifrån också. Innan vi går förundras vi över den ganska stora reklamen för Aeroflot som hänger direkt innanför entrén men får den snart förklarad som att den kommer av att många ryska turister kom hit för några år sedan.

I bussen på väg till Ranomafana pratar guiderna om allt möjligt och ett ämne är det traditionella stränginstrumentet valiha som finns här i högländerna. Det tillverkas av bambu och har gitarrsträngar och kan användas för att kommunicera med andar. Vi viker av från huvudvägen och får öppna och karga fält på båda sidor om bussen. Bergen ligger lite i fjärran. Det är en solig dag och vi pratar glatt med varandra. Kläder ligger spridda på fälten för att torka. Så gör man ofta i den här trakten. Runt oss har nu kullarna kommit närmare och plötsligt stannar bussen. Vi är på en raksträcka nära ett hus av lera och med byn Sahanivotry Mandona någon kilometer framför oss. Vi har åkt ungefär 30 km från Antsirabe  och floden Amparnehana rinner parallellt med vår väg. Chauffören kliver av och går runt bussen på ett eftertänksamt sätt och ligger snart under den. Lokalguiden hjälper till medan Mikael fotograferar och pratar med oss. Det är en solig och bekvämt varm dag perfekt för att ligga under en buss och för att sedan byta ett av de inre bakdäcken.

Färden går vidare och guiderna pratar om Madagaskars politiska historia och att det varit bråkigt i trakten där vi nu åker år 2002. En bro skall ha sprängts för att motståndarnas förnödenheter inte skulle komma fram. Det är många hål i vägen men de kommer av dåligt underhåll som sägs komma av politikerosämja. Husen vi ser är ofta gjorda av tegel som de boende gjort själva. Barn vinkar till oss när vi passerar och vi vinkar tillbaka. Av och till är vägen en asfalterad kullerstensväg. I närheten av Ambositra stannar vi för att fika på Motel Violette. Några sätter sig på balkongen, som visar sig fungera bra för att fotografera vyer och risfält med arbetande människor, och andra föredrar att stanna inomhus. Under färden har vi passerat ena provinsgränsen efter den andra. Ibland är gränsen en flod. Guiderna har gett sig i kast med att prata om ebenholts, palisander och rosenträ. Folkgruppen Betsileo letar sig in i många föreläsningar nu när vi är i området där de lever.

Många namn på områden har namn med historiska betydelser. Staden Fianarantsoa, som vi just åker igenom, är till exempel stället man åker till för att få en bra uppfostran och Betsileo betyder de många som aldrig ger upp eller de som arbetar hårt. Vi viker av från huvudvägen och fortsätter mot sydost. På fälten ser vi hägrar, några barn har tävling med lådbilar, vi passerar en bil som saknar höger framhjul. Det blir ett kort besök i en fabrik som tillverkar trävaror och några av oss köper fina trätavlor och annat. Snart vinkas vår buss in av en polis för en kort och lagom strulig kontroll som inte leder till något annat än en historia. På majsfälten vi nu har på sidorna om bussen ser vi hur unga pojkar bär säckar på huvudet. Några av fälten har bränts.

Någon som fått punktering kör sitt däck i en skottkärra och en liten bit efter det stannar vi för att ta kort på folk med hattar. En flock gäss hindrar vår framfart genom att spärra vår väg. Vid vägen ser vi effekterna av erosion och att svedjebruk är vanligt. Vi passerar en stad som är känd för sin hattillverkning och vars namn betyder “ställe där man får folk att känna sig bekväma”. Här stannar vi för att äta lunch vid en kyrka. Det är ett av guidernas extrainsatta påhitt och ett mycket trevligt sådant. Prästen serverar oss, skämtar, pratar, spexar och ser till att en föreställning med musik- och sång kommer igång. Grillspetten slinker ned och efter mat och föreställning tittar vi på repetitionerna i kyrkan innan vi åker vidare. Det börjar regna. Vägen är delvis söndergrävd och det tar oss 2.5 timme att komma till vårt mål. Sent på eftermiddagen når vi Ranomafana, en nationalpark som grundades 1991 när man hittat den nya lemurarten bambulemur (Prolemur simus). I morgon bär det av in i parken för att leta efter de små krabaterna. Först skall vi bara bryta oss in i en väska där låset krånglar och jaga tillbaka kackerlackan ned i golvbrunnen. Vi bor i fina små bungalows som ligger på en slänt ovanför receptionen. Vid middagen resonerar vi om morgondagens utflykt in skogen och på väg tillbaka upp till våra små hus stapplar vi fram i mörkret eftersom det hade behövts fler lampor.