Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.
Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 4. Andasibe – Antsirabe.

Precis när vi packat bussen och skulle åka iväg dök en av de blåa kungsfiskarna upp utanför restaurangen. Vi kvickade oss ut på gången som tog oss närmast fågeln och fotograferade så gott vi kunde. Bilderna jämförs och diskuteras i bussen. Idag skall vi åka 315 kilometer och vi måste först åka tillbaka till Tana och sedan vidare till Antsirabe för att allt skall bli bra. Tojo, vår busschaufför, sköter sig bra och är trygg att åka med. Han börjar med att tanka bussen vid ett ställe där lastbilar i mindre bra skick parkerats och som skall ha varit trakten för där motståndet mot det franska kolonialstyret startade 1947, då Madagaskar varit koloni i 60 år. Vi stannar för att handla lunch och har tänkt äta den i den lilla parken Pyereras där vi också kommer att stanna. Lite snurrigt blev det när två i gruppen inte hört att vi skulle ta med maten från bussen och bussen åkte iväg till sin lunch men det gick över.

I Pyereras finns gott om små djur. Både lövsvansgeckos och kameleonter föds upp. Fotomöjligheterna var goda och användes flitigt. Bland annat blev den färgsprakande panterkameleonten fotomodell. I bussen får vi en språkundervisning som bland annat inbegriper uttrycket “mura manga”. Det används för att säga att man skall ta det lugnt men betyder egentligen “billig mango”. Vi får också veta att det funnits stora slavmarknader på Madagaskar och att slaveriet avskaffades 1817. De flesta blev slavar när de deltog i krig på förlorarens sida men det kunde även ha varit en nobel person som misskött sig.

Nu har vi Merinastammens höga och smala lerhus igen längs vägarna. I en uppförsbacke har en lastbil kolliderat med en personbil. Personbilens framparti är helt förstört och lastbilen sitter fast i ett dike vid en liten by. Barn springer längs vägen och en man leder en moped. Det är söndag och ändå möter vi barn i skoluniform. Några cykeltaxis av rikshawmodell trampar sig fram mot oss. Bitvis är vägen grävd ur berget. Vi möter även en liten traktor med kärra och den åker över den röda jorden. Det är många cykelrikshaws vid vårt toastopp men toaletten öppnar inte förrän klockan 9. Lastbilarna här har luggslitna däck och vi har länge sett de vita kolsäckarna vid vägarna. Varningstrianglar är vanliga och det finns både hål i vägen och fartgupp. Längs delar av vägen finns låga häckar som klippts lite ojämnt. Jorden blir successivt brunare ju längre vi åker och vi färdas längs en järnväg. Bussen behöver stanna för att fylla på kylvatten och vi passar på att uträtta andra behov vid någon enslig buske. En familj står vid vägen och liftar. I byarna och småstäderna har husen blivit lägre och många ser ut som skjul. Här och var säljs frukt av befolkningen som nu ser mer afrikansk ut. Det är en molnig dag. Vi ser en flod nedanför oss och att kolsäckarna fått gräs på toppen för att inte bli smutsiga. Fruktstånden vid vägen är mycket färggranna och en man med en skramlig kärra med små hjul går förbi. Några barn varnar oss för hål vid vägarbeten.

I Antsirabe finns räls mitt i staden och huvudgatan är smal. Vi ser folk som tvättar en ko i ån och andra som fiskar mitt i risfält. Förra presidentens, Ravalomanana, yoghurtfabrik åker förbi på vänster sida. Vi roas av att en skruv darrat loss från bussens innertak. 30 km från Tana ser vi två lastbilar som kolliderat och åker genom en vägspärr som sköts av poliser med automatvapen. Platsen där vi nyligen såg många tvätta i floden passeras på vänster sida och snart kommer en till poliskontroll. På ett fält ligger ett mini-nöjesfält där pariserhjulet drivs för hand. Stämningen är bra bak i bussen. Vi ser många tegelhögar och av och till några zebus.  En liten häger seglar graciöst ned till vänster om bussen. Vid ett köpcenter stannar vi lite kort för att fika och handla. När vi vänder tillbaka till huvudvägen får vi för oss att stanna vid ett fruktstånd där vi handlar mer. Snart passerar vi Tana.

På andra sidan staden ser vi ett litet slott som byggts av nordkoreas regering och som varit landets presidentpalats. Nu är används det som museum och för representation. Nära en flod som barn badar i ser vi en marknad för begagnade kläder. Vi har kommit tillbaka till Madagaskars höglandsskap och ser terrasserade risfält och eroderade kullar, kallade lavaka, på håll. Murarna vid vägen är av lera och vi blir tvungna att hålla samma, för en buss låga, takt som en sportig cyklist i fin hjälm. I bussen tjattras det alldeles väldigt. Utanför ser vi vackra kullar och i dalarna risfält och lerhus i terasser.

Vi kommer till ännu en poliskontroll och snart en marknad full av religiösa madonna-figurer. Vi ser hur regnvatten från vägarna leds ned till risfälten och kommer fram till aluminiumstaden Ambatolonte. Här finns också mycket granit. Befolkningen består till 25% av merina. Familjerna är stora här och kan ha 8-10 barn per familj. I städerna är det vanliga futtiga 4-6 barn. I och med att det finns 18 stammar finns det också 18 olika begravningssätt. Vi stannar för att titta på små leksaksbilar innan vi fortsätter in till Antsirabe, som betyder Saltets plats och grundades av en norsk missionär 1856. Norrmännen ansåg att klimatet var bättre här än vid kusten och sedan fanns ju även de varma och hälsobringande källorna. Här cyklar många och det kokas majs längs vägen. Ryktet säger att Antsirabe har bra förutsättningar  att skapa Lokalguiden berättar att vår buss brukade ha en släpvagn men att de slutade med den när barn klängde på den för att åka med.

När vi checkar in på anrika Hotel Therme från 1896 stannar Mikael med en ungrare som har problem med att hans dollarsedel är för gammal och för att ordna med vår middag. När vi kommer till middagen visar det sig att hotellet tappat bort sin korkskruv och att det löses med att Mikael springer upp på rummet och hämtar sin. Sedan har vi en trevlig middag med lokalt vin. Här finns nämligen en kines som tillverkar en av Madagaskars få bra vinsorter. I morgon skall vi se mer av Antsirabe.