Dag 2. Antananarivo: Stadsrundtur – Andasibe.

Solen steg tidigt och några av oss hann med ett dopp i poolen före frukost och avfärd mot vår stadsrundtur i Antananarivo, Madagaskars huvudstad. Lokalt kallas den för Tana. Längs vägen finns många stånd och lokalguiden säger att de är indelade efter innehavarnas yrke. Bortom stånden ser vi risfält och på dem går hägrar och vita ankor. Mitt på fälten ser det ut som små minibyar och stigen längs vattnet vid vägen används av många. Den är upphöjd och ligger på en vall och på den vallen finns det också några enstaka stånd. Bebyggelsen är omväxlande plåtskjul och hus gjorda av tegel och lera.

Vi stannar och handlar lunch på köpcentrat Jumbo som ligger alldeles intill något som kallas Hollywood Center. Guiderna berättar att vi nu befinner oss på väldens fjärde största ö, att den har 22 miljoner invånare och att de 18 stammarna har varsin dialekt. Antananarivo betyder de 1000 krigarnas stad. De berättar även om befolkningens indonesiska ursprung och om historien ända från för 200 miljoner år sedan. Landet var en fransk koloni fram till 1960 och sedan dess har få nya vägar byggts. Lokalguiden säger att de flesta hade önskat att de i stället varit en engelsk koloni eftersom de verkar vara bättre skötta. Vi ser få barn eftersom det är skollov och många ungar åkt iväg från Tana. Det pratas om att högsta huset är Carlton Hotel och att kineser byggde det näst högsta 2010.

Sjön i mitten av Tana heter Anosy och är konstgjord. Från början var den en vattenreservoar till textilindustrin. Mitt i sjön finns ett monument av en ängel och en sten. Monumentet är tillägnat de soldater som dog i första världskriget och ängeln kallas lokalt för den svarte ängeln trots att den inte alls är svart. När vi åker längs kanten av Lac Anosy är vår väg kantad av Jakarandaträd. De är ganska fina även om de inte får sina fina blommor förrän i oktober. Vägen vi följer vill man i framtiden bygga om. Vi passerar en jesutiskola på höger sida. Där är det förhållandevis dyrt att studera men många av de bästa skolorna hör till olika kyrkor. Egentligen är skolgången här obligatorisk men den följs dåligt och sämst är det i de statliga skolorna.

Det tar lite tid att komma uppför backen framför oss eftersom fordonet framför oss består av en man som barfota springer och drar en kärra. Vi är nu i en charmig äldre stadsdel där många ministerier och finare bostäder finns. Från den rör vi oss ned till tågstationen, Gare de Soarano, som är lite speciell eftersom den nu är ett köpcentrum och vidare förbi det som på fredagar blir en stor öppen marknad. I parken vi ser till vänster var det för något år sedan oroligheter när politikerna skulle konkurrera om makten. Drottningens palats, Rana, får vi bara se på håll genom grindar. Det brann överraskande 1995. Vi stannar vid ett museum där den stora attraktionen är en drottnings krona som tyvärr stulits. Det hände samma år som branden i palatset och en del tror att det var ett sätt för stridande politiker att få bort uppmärksamheten från vad de hade för sig. Vägen är nu smal och slingrar sig uppåt. Till vänster har vi utsikt över hela Tana. Den stora sportanläggningen syns bra, sjön likaså och närmare oss på sluttningen har vi enkla hus i den stil som tidigare var mycket vanlig här. Vi letar oss ned och ut till riksväg RN7. Guiderna pratar om Zebu, en sorts ko som är vanlig här. De har en knöl på ryggen som är populär att äta upp.

45 långsamma kilometer senare når vi RN2. Den är också asfalterad trots att det inte är så vanligt i Madagaskar. Här och var ser vi ser de höga smala lerhusen som är typiska för högländerna och den dominerande Merinastammen, som enligt guiderna har sitt ursprung i Indonesien. I öster har husen aldrig fönster eftersom de kalla vindarna kommer därifrån. Vi åker ned i en sänka och kommer upp längs en flod. I den sitter många kvinnor på stenhällar och tvättar kläder. Männen i närheten hjälper ibland till men verkar oftast arbeta med annat i bakgrunden. En del tvättar här för att de driver ett tvätteri och en del av rituella skäl; när en person dött tvättas alla släktens kläder i rinnande vatten för att eventuella onda andar skall försvinna.

Taken på merinahusen ser ut som upp- och nedvända båtar. Vi får veta att befolkningen har allt svårare att följa traditioner. Nu har vi inplanterade eucalyptusträd längs vägen. Vi rastar i Tongasoa invid Mangorofloden. Färden fortsätter sedan ut mot kusten till en provins som i översättning har namnet “oj, det är salt”. En kung skall ha sagt så när han första gången smakade på havsvattnet. Vita påsar med grillkol finns överallt längs vägen. Kolet är gjort av snabbväxande eucalyptus som utarmat jordarna och konkurrerat ut inhemska växter. Så försvann mycket av regnskogen i det här området.

I Andasibe ligger i regnskogen och vi checkar in på Vakona Lodge, tar det lugnt ett tag och går sedan på kvällsvandring för att titta på alla nattaktiva djur. Vi börjar med en vandrande pinne innan vi får syn på trädgrodor av en sort som nyligen bytt namn och några andra grodor som snart blir fler. Det är stjärnklart och vi funderar över hur stjärntecknen ser ut från södra halvklotet. Södra korset tror vi oss hitta. En muslemur sitter stilla på en gren och tittar på oss med stora ögon. De väger bara ca 45 gram. Dofterna här är intensiva. En dvärglemur syns nära en växt som heter  afromomum dignum och hör till samma familj som ingefära. En motorcykel kommer mot oss med släckta lampor. Fler grodor och några spindlar syns i gräset längs vägen. Hotellets guider visar medicinalväxter och lyser in i buskarna med sina ficklampor. Snart är det dock dags att lysa på bussen för att med hjälp av den ta oss tillbaka till Vakona Lodge och lägga huvuden fulla med upplevelser på kudden. Vi skall ju orka med en av Madagaskars parker i morgon. Och vi vill även se om det stämmer att Madagaskarkungfiskare med sin vackra blå fjäderdräkt är så lätta att se från Vakonas restaurang som det påstås.