Dag 10. Ifaty – Toliara – Tana.

Stranden här i Ifaty är nära våra bungalows. Vi ser den nedanför en slänt och där kämpar fiskare med sina nät men de ser inte ut att få någon fångst. Fast räknar man sjögräs som fångst får de en hel del. Idag skulle vi ha haft en ledig dag på stranden men så blir det inte eftersom det lokala flygbolaget slutat flyga mellan Toliara och Tolanarro inte längre finns. Vi måste därför flyga tillbaka till Tana och därifrån ned till Tolanarro. Värst vad lika namn många ställen har här. För att få det att fungera äter vi så tidig frukost som möjligt. Men serveringspersonalen och cheferna vid receptionen är oense om när restaurangen öppnar. Vi får med oss frukostpaket.

En fiskare paddlar förbi under oss när vi satt oss till bords och vi ser vågorna mot revet längre bort. Flera i gruppen har oroliga magar men äter ändå lite. Patrick och chauffören har sovit i bussen och de som varit på den extra fågelskådarutflykten kommer tillbaka mycket glada. Historierna strömmar ur dem. De är också glada att oxkärran de först skulle ha fått åka med byttes till en bil.

I bussen på den hoppiga riksvägen handlar föreläsningarna om att spirulina, som växer nära vägen, skall vara bra mot undernäring och om straffkolonin som varit här. När vi stannar flockas folk runt bussen och det blir feststämning när vi delar ut hotellshampo, tomflaskor och liknande. En av oss håller på att dras med ut genom fönstret. Hon skrattar och tar sig tillbaka in i bussen. En herde flyttar en flock kor över vägen och en kulting korsar den så sakta att den knappt rör sig. Män vilar i skuggan av en lastbil som gått sönder och en oxkärra väjer runt den. Snart ser vi hur militärer instruerar byfolk. Det verkar inte gå särskilt bra. Nästa oxkärra är lastad med en pump och snart passerar vi elledningar som rasat. Det är varmt och soligt.

Vattnet vi åker över är först brunt men blir blått inne i lagunen. Ju närmare Toliara vi kommer desto fler cykeltaxis ser vi. Här försöker man bygga ut systemet med elledningar, eller om det rasat här också. Men när vi når asfalten i staden blir det lätt att nå flygplatsen och där får vi hjälp att bära vårt bagage mot att de får dricks. Vi får intrycket att de tjänar dåligt med pengar eftersom de snabbt och glatt äter upp resterna från våra frukostpaket. Mikael går ombord sist på flyget för att se till att alla är med.

I hotellet i Tana är hotellpersonalen aningen förvirrad eftersom de väntar på en stor grupp. Till den gruppen har de förberett en stor middag och drinkar innan. De försöker få oss att komma sent till maten för att det skall passa när de vill ge gratis drinkar till den större gruppen men det fäster inte vi så mycket uppmärksamhet vid. Vi förser oss med drinkar och blir skuffade lite hit och dit. Till sist kommer ägarinnan och ger oss vin som en ursäkt för att vi blev undanskuffade. Det uppskattas och allt är förlåtet, även om det nog bara var Mikael som fick det besvärligt av situationen.

Efter middagen badar någon och många går till sängs. Det bråkas om en mobiltelefon som försvunnit förra gången vi var på det här hotellet men det slutar med att det blir ett svenskt försäkringsärende. Mikael och Patrick åker med folk som hämtar upp dem till en karaokebar. De kommer ganska snart tillbaka. Vi får höra att ett flygplan störtat i Bali men att alla överlevt. Det kan bli spännande att flyga till Tolanaro i morgon med sådana nyheter direkt innan vi skall sova.