Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Reseberättelser

Dag 9. Kandy – Nuwara Eliya.

Arrangör för den här resan var Explore Tours som skrivit programmet och bokat allting. Vill ni läsa programmet som det nu ser ut finns det HÄR. Endast reseledartjänst hyrdes in från Karlmark International.

På väg till tåget stannar vi vid Aloy Restaurant för att få våra lunchpaket. De är så spartanska att Mikael ser till att vi stannar vid en marknad för att komplettera med mer frukt. Det räcker inte långt för att rädda våra diabetiker, men de säger att de klarar sig ändå. Ingen tycker om att de får en sådan behandling. Vi kommer fram i god tid till plattformen vid Peradeniya Junction. Här finns mycket kvar av vad de gamla britterna byggt upp och vi erbjuds att få se inne i husen de använde medan vi väntar på tåget. När vi tagit plats i tåget åker det först till Kandy och sedan tillbaka på det andra spåret i den y-korsning som har plattformen vi nyligen väntade på. De flesta av oss sitter i färdriktningen och det är gott om medresenärer som flyttar runt eftersom de sitter i fel kupé. Biljetterna är märkta på ett sätt som lätt förvirrar. Snart visar det sig att Asiri chansat på att alla i vår grupp skall få sitta kvar men att det slagit fel. En familj har fyra av våra tolv platser. Det blir stökigt. Irritationen stiger. Hälften av våra platser ger en färd som går baklänges och vi har två fler platser än vi behöver. När allt lugnat ned sig har vi fortfarande en timme kvar till de finaste vyerna. Landskapet blir mer kuperat ju längre vi åker och de intensivt gröna sluttningarna täcks av teodlingar. Det är populärt att stå i dörröppningarna. En del försöker fotografera vyerna därifrån och andra sitter kvar på sina platser och fotograferar genom öppna fönster, läser en bok eller pratar med varandra. Snart har familjen som hade biljetter till platserna vi använde dukat upp en frestande lunch. Deras fint arrangerade mat ser nog lite extra bra ut för oss som idag lever på något som upplevs som vi tror liknar de nödransoner hjälporganisationer delar ut. En ryss står som en staty i dörröppningen vi vill fotografera från. Mikael flyttar på honom och skapar rotation. På den här sträckan finns Sri Lankas längsta tunnel. En del säger att den är 500 meter lång men hälften verkar vara en mer rimlig uppskattning. Vattenfallen på slutet av tågresan är lättare att om man färdas baklänges. Annars upptäcker man dem när det är för sent.

I Nanu-Oya byter vi tillbaka till vår buss. En gång i tiden har det funnits en smalspårig järnväg mellan Nanu-Oya och Nuwara Eliya men den togs bort för många år sedan. Vägen slingrar sig sakta uppåt genom teodlingar som ofta har namn som leder tankarna till Sri Lankas sista kolonialherrar, eller vad sägs om Edingburgh Estate och Inverness Estate? Det här skall också vara enda platsen i landet där potatis och morötter växer bra. Asiri berättar om att Nuwara Eliya fungerat som en kurort för brittiska militärer och att de anlagt stadens artificiella sjö, Gregorysjön. Borgmästaren hette Gregory när sjön skapades.

Den sista sträckan upp till Oak-Ray Summer Hill Brede är brant och dagen till ära var den uppgrävd. Inte ens att flytta på stenbumlingarna räckte för att  vår buss skulle komma upp till hotellet. Tågresan var trevlig och bussresan fin men galenskaperna på hotellet i Kandy fanns i färskt minne när vi flyttade in i våra rum. Scenariot blev ungefär detsamma. Utsikten är fin men resten är mindre tilltalande. Vi kände oss avkastade i utkanten av Nuwara Eliya utan något att roa oss med. Innan vi fick våra rum beställde Mikael champagne till morgondagens firande men personalen verkade då inte förstå vad vi sökte. Han samlade också in intresseanmälningar för att använda som underlag för att be vår chaufför med att skjutsa oss till stadens centrum. Som vanligt ställde både chauffören och hans medhjälpare upp med några timmars extra arbete. När vi ändå var ute och åkte med bussen tog vi en sväng längs sjön och tillbaka till utanför postkontoret. Asiri berättade historier längs vägen och till sist såg sig alla om i centrum innan några åkte för att få Ayurvedamassage och några åkte till hotellet.

Idag fick vi kontakt med “Hjälp Margit hjälpa”, barnhemmet som den svenske arrangören skrivit i programmet att vi skulle besöka. Till dess har både Mikael och Asiri varit tvungna att besvara alla frågor om det med att de återkommer i frågan eftersom de helt saknade information från dem som bokat besöket.

Att få fram den champagne Mikael beställt till tolvslaget i morgon blev en stor procedur. Vid middagen började fler i gruppen att fundera över det. Mikael ägnade någon timme till under middagen åt det och ändå är vi inte helt säkra på att personalen förstått vad vi vill ha. Men vi tror att det skall fungera. De som inte visste att champagnen redan var beställd oroades av att vi ännu inte fått svar på om Mikaels initiativ från incheckningen kommer att fungera. Vi håller tummarna.