Karlmark International

Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 7.

Solljuset har blivit rött och till vänster i gräset ser vi en Koritrapp (Cory Bustard, Ardeotis kori). Det är den största fågeln i sin kategori och den tyngsta fågeln som kan flyga. Nu får vi också en bra chans att fotografera en springbock som står nära bussen och tittar på oss. Ett av skälen till att de hoppar så lustigt är för att förvilla fiender.

Klockan 18.50 är vi i hotellet och har samlats för att få se var utsiktspunkten över vattenhålet är. Här skall det vara bra senare på kvällen men just nu är det lugnt så vi vilar i stället en dryg halvtimme i våra små hus innan vi går tillsammans till middagen. Det är mörkt och vi följer en plattlagd stig som är märkt med betongklumpar med en ingraverad svart elefant. I restaurangen finns många gäster men vi får ändå bra betjäning av den gladlynta servitrisen Ester. Största problemet är att fatölen är slut. Det korrigeras dock med att beställa två små flaskor var av märket Tafel. Mikael sitter vid ena kortändan av det långa bordet och George kommer och går flera gånger vid den andra. Han pratar mycket i telefon men lägger undan den när vi börjar äta av det vi hämtat från buffén. På väg hem från måltiden ser några av oss en schakal som smyger runt i mörkret. Den går från nedanför simbassängerna och bort mot våra hus.

Efter klockan 22 är många av hotellets gäster vid vattenhålet men där finns inga djur. Strålkastare lyser upp platsen och en mur och ett staket skyddar oss som spanar mot vattnet. Av och till blir vi ivriga av att ett lejon vrålar men det varar bara tills vi fått veta att de kan låta som om de är nära även om de är 7 kilometer bort. De sista av oss som ger upp är kvar till strax före klockan 23.

Fortsättningen finns här: Dag 10. Etosha; Gamedrives.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.