Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 6.

Vi ser hur djurhägnet lagts i linje med den heliga elden och hövdingens hydda. Hyddorna görs av mopaneträ och kobajs. Att vi får gå in i just den hyddan får oss att tro att Adam har något med hövdingen att göra. En kvinna kommer in i hyddan och visar hur hon parfymerar sig genom att elda komifora under hakan. Hon har även en liten täckt korg som guiden kallar himba-tvättmaskin. När vi kommer ut ur hyddan vill kvinnorna sälja saker till oss. Vi köper litegrann men tycker att priserna är för höga.

Sakta rör vi oss tillbaka till bussen. Där får vi veta att Adam är son till hövdingen och att han sinom tid kommer att få den rollen. I ett träd sitter en fin papegoja och väsnas. Vi ser även en Lilabröstad blåkråka (Lilac brested roller, Coracias caudatus). Klockan är 15.57 när bussen rör sig vidare. Då funderar vi på hur mycket av det vi just sett som är en föreställning och vad som är äkta. Efter en halvtimme svänger vi vänster in på grusväg D2694.

Vår chaufför ringer till hotellet för att varsko vakten om att vi är på intågande. Gör vi inte det kan vi fastna vid en grind. George svänger höger till en smalare väg. I kurvan ser vi en till Lilabröstad blåkråka och en duva. En bit bort på ett fält står en Vanlig eland (Common Eland, Taurotragus oryx), afrikas största antilop. Här är det gott om termitbon och på passagerarsidan ser vi hägn med åsnor och kor men vi ser ingen herde.

Klockan 17.30 följer vi en skylt åt höger mot Okaukuejo. Vägbeläggningen på C38 är asfalt igen. Skyltar varnar för vårtsvin och vägen är helt rak. Solen står fortfarande högt över trädtopparna och vi har skog på båda sidor om vägen. Mellan vägen och skogen växer gräs och det är klippt till 2,5 meter från asfalten. De flesta av träden är lika höga och ser ut som om de klippts till att vara platta. Ibland går vallar upp från vägbanan till ett skogsparti. Vi ser varningsskyltar med kudu-hjortar på. En vit Toyota kör om oss och minskar sedan på hastigheten så att den i stället bromsar oss. I ett hägn till höger finns åsnor och kor men ingen herde.

Nu står vi i entrén till nationalparken Etosha. Just den här ingången har det svenskklingande namnet ”Andersson-gate” och klockan är 17.42. Till vänster om oss har Himbakvinnor startat eldar. Här börjar berättelserna med att parken är näst störst i Afrika och att 4 av de 5 som ingår i de ”Stora Fem” bor här. Eftersom toaletterna är låsta tar inte besök där någon tid från början av vår safaritur och snart stannar George för att visa oss en Savannörn (Tawny eagle, Aquila rapax) som sitter högt uppe i ett torrt träd. Vi hör att leoparder ofta sitter i träd och ser Hjälmpärlhöns på marken. En bit bort betar Springbock (Antidorcas marsupialis) och Impala (Aepyceros melampus). Men nu hoppar vi till. En elefant kommer ilandes ur skogen bakom oss på vänster sida. Vi fotograferar flitigt och ser hur den går till vattenhålet framför oss. Här i parken är salthalten så hög att betarna blir spröda. Det minskar intresset för tjuvjakt. Chauffören berättar att man därför har mer problem med tjuvjakt i Capriviremsan i norr än här men ändå skall 70 noshörningar ha dödats förra året bara i Etosha. George berättar hur tjuvjägare luras på den lön de lovats och att staten uppmanar till att direkt skjuta ihjäl dem som ertappas för tjuvjakt.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 7.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.