Karlmark International

Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 4.

Vägen är rak och enligt vår chaufför bättre än normalt men vi tycker mest att bilen hoppar fram. En buss kommer mot oss. Dammolnet bakom den gör att den syns bra på långt håll. Efter den kommer en gul vägskrapa. Till höger om oss betar getter och efter dem möter vi en vit Toyota.

George viker av åt höger in på väg C39 mot Khorixas. Efter ett tag stannar han för att hämta något. Sedan pratar vi om växten Euforbia virosa som är mycket giftig för människor men som svarta noshörningar och antilopen Kudu kan äta. I det här landskapet syns då och då exemplar av nationalväxten Welwitschia mirabilis. Vi ser även en bil som gått sönder innan vi når en skylt som välkomnar oss till en förstenad skog. Här finns fler kullar och ett vägbygge. På flaket till bilen framför oss åker arbetare klädda i gula skyddsvästar och de kämpar för att hålla fast varningsskyltar som annars verkar vilja ramla av. Skyltarna säger ”avstängd väg”.

Nu har vi hamnat bakom en lastbil som gör att vi åker i ett stort ljusbrunt moln. När den lämnar oss tar vindar vid och de river upp lika mycket som lastbilen gjorde. Marken är beige och vi möter något så exotiskt som en brun Toyota precis innan klockan 12.37 då vi kommer in i Khorixas.

Nu är vi i Damaraland och får veta att staden har tre skolor och ungefär 5000 invånare. Vi äter glass på macken och undviker att köpa ingraverade nyckelringsnötter av de kringvandrande konstnärerna. Nötterna är mycket dyrare här än vad vi tidigare sett. Att de som vill besöka toaletten måste betala 2 namibiska dollar är vi inte förtjusta i men medan vi funderar över det gläds reseledaren åt att George trollat fram en packeteringstejp som visar sig vara ypperlig för att reparera ljusskyddet med till en av hans kameralinser. Han hävdar bestämt att lagningen är vacker men har svårt att få medhåll av oss.

Klockan 13.10 är vi ute på ännu en spikrakväg men här är asfalten riktigt bra. Det varar dock bara tills vi svänger in på grusväg C35 mot Fransfontein. Nu ser vi träd nästan överallt. De flesta är små och tunna och alla med gröna blad. Gräset ser ibland silvrigt ut och det är ganska gott om termitstackar längs vägen.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha. Del 5.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.