Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 3.

Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 3.

I kanten av grusparkeringen står två kors. De kommer av koloniala strävanden och det ena är en nyproduktion av ett som sattes upp här 1468 av Diego Cow för att säga att området från då hörde till den portugisiske kungen John II. Originalet skall finnas i ett museum i Berlin och det passar bra ihop med att det andra korset rests av tyskar för deras kejsares räkning. Den som är sist kvar inne i trägången fotograferar febrilt medan vi som gömt oss i bussen analyserar hur det går för honom. Klockan är 11.24 och fem minuter senare rullar bussen vidare men vi kommer bara en kort sträcka innan vi ser en schakal. Den är grå och ser ynklig ut. George visar i en bok hur de egentligen skall se ut och säger att den här måste vara sjuk.

Efter nästan precis en timmes färd tillbaka söderut stannar vi mittemot Misty Bay Café. När vi nyss passerade väg C35 mot Uis undrade en av oss oroligt om vi inte missade avfarten. Chauffören ler tillbaka och Mikael berättar att vi först skall äta lunch. Snart kliver George ut och går över gatan till Misty Bay Café och frågar om vi kan äta där. Klockan är 12.20 när vi satt oss till bords med menyer i händerna. Att räkorna några av oss åt hos Anchor i Walvis Bay drev upp notan rejält har lett till att vi nu fått en budgetbegränsning men den är lätt att klara i den här restaurangen. Medan vi pratar och försöker använda caféets internetuppkoppling har George vickat hela den vita förarhytten för att täta motorns grenrör med en pasta han har i en liten rund röd ask som han köpt någonstans här i staden.

Servitriserna är lätta att prata med och vi får veta att de kommunicerar på engelska eftersom de har olika modersmål. Ägaren, sydafrikanen Jako, syns till lite då och då men oftast vid kassan. Klockan har hunnit bli 13.50 när vi lämnar den trevliga tillvaron och åker tillbaka norrut en bit för att kunna svänga höger på C35 mot Uis. Vår orolige vän är nu helt lugn och första skylten säger att vi har 116 kilometer till den staden.

Landskapet är platt och öde. Sanden är ljusbrun och den växtlighet som finns består nästan bara av tuvor. Vi får veta att filmen Mad Max 4 spelades in här och att George passerade inspelningen flera gånger. Det är lätt att föreställa sig varför den här platsen passade i just den filmen. Vägen skakar oss som om vi åkt på en tvättbräda. Till höger om oss löper en ensam elledning på trästolpar. Nästan alla här bak i bussen somnar men några av de vakna har märkt att motorn sakta blir mer högljudd.

Fortsättningen finns här: Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 4.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.