Karlmark International

Dag 7. Swakopmund: Båttur utanför Walvis Bay. Del 3.

Vid en rostig båt berättar Bill att den ägs av en släkting till honom och att den används för att sortera ostron. Det sker bland annat med en centrifugalpump som tvättar ostronen och ser till att de inte avlider. Kusinen brukar ringa när det finns ostron och då följer Bill med eftersom han får de svartmusslor som hamnat i fångsten.

Maneter härifrån äts, enligt Bill, av kineser och vi undrar om det kan bli bra. Svaret uteblir och han pekar i stället ut mot några båtar med platta baksidor. Vi ser inte alla men de skall totalt vara 8 stycken och komma från oljehanteringen i Angola. Ägare är ett företag som heter Sheer Water Tide och nu säljs de en och en som plåt. Tre personer arbetar på var och en av båtarna men de har nästan ingenting att göra. Namibia har ingen egen olja och angolanerna tar bara upp det svarta guldet om världsmarknadspriset är över 65 dollar per fat. Våra frågor leder till ett stickspår om halvt sänkbara båtar.

Nu är vi nära halvön med sälar som är vårt mål. Här skall det finnas 70.000 djur och inga av de större är hanar. På kvällarna kommer schakaler och bruna hyenor ut hit för att jaga. Bill kallar stället för Pelican Point men säger att den platsen egentligen ligger 2,3 kilometer norr om oss. Landtungan vi anar är av sand och den växer med 20 meter per år eftersom diamantletningen lite längre söderut får sanden att flyta upp hit. Klockan 10.25 siktar vi sälarna. De förökar sig mellan november och januari och hanarna väntar ute i havet på nästa parningssäsong. I november finns det flest gravida honor här och det är bara några dagar mellan perioderna då honorna är gravida. Ibland drabbas sälarna av svält och dör i mängd. Bill går runt med ett sälkranium för att visa att det är tunt som papper. De vita pelikanerna vi ser får honom att säga att de mindre Bruna pelikanerna (Pelecanus occidentalis) inte kan dyka eftersom de då förstör sina ögon.

Nu visas vi in i katamaranen och där har personalen radat upp ostron, snittar, bläckfisk, havsmat och vin. Allt slinker ned med olika aptit. Åsikterna om havsmaten skiftar mycket. Medan vi äter och dricker förbättras vädret och Silvermoon stävar tillbaka mot kajen. Klockan har hunnit bli 12.20 när vi lämnar båten och sätter oss ute hos den nu välkända restaurangen Anchor för att beställa fika. Efter ett tag kommer George och när vi går till bussen träffar vi ännu en gång giraff-försäljarna. De blir frustrerade när de inte får något sålt och frågar då om de kan få pengar ändå – till mat. Vår chaufför säger till dem att de måste arbeta hårdare och inte hoppas på allmosor. Färden från Walvis Bay börjar klockan 13.28 och 42 minuter senare är vi i hotellet. Några av oss går då ganska omgående till ett köpcentrum för att handla vykort och andra samlar ihop sig för att besöka museet nära fyren och Brewer & Butcher.

Fortsättning finns här: Dag 7. Swakopmund: Båttur utanför Walvis Bay. Del 4.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.