Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Dag 5. Santiago: Isla Negra. Del 2.

Dag 5. Santiago: Isla Negra. Del 2.

Tonfisk från Påskön rekommenderas och hummer från Juan Fernandezöarna. Patagoniens paradrätt är Kungskrabba. Caldillo de congrio är en soppa gjord på ål och den tillägnade Neruda en dikt. Ålen finns i tre olika färger men Maria anser att det viktigaste djuret ändå är hennes hund. Den heter ”Naranja”, vilket betyder apelsin.

Vägen leder oss in i ett pass där det finns många animitas och sedan jordgubbs och fruktodlingar. På förarsidan ser vi en by av ruckel. Vi ser att den fina vägen under oss grävts ned i en kulle. Himlen är jämngrå och vid det torra solrosfältet är marken till salu. Träd av två olika sorter har planterats två och två. Snart svänger vi höger mot Cartagena och Algarrobo. Sallad från den här trakten skall vara känd som ”kustsallad” och den kostar en tredjedel av vad den säljs för i Santiago. En vit Kia har stannat mitt i en uppförsbacke och vi passerar Carniceria La Estrella. Vid El Tabo varnar skyltar för kameraövervakning av trafiken men vi fortsätter förbi Laguna el Peral och Puente el Paso.

Klockan 09.53 kliver vi av bussen och väntar i entrén. De sista av oss börjar vår rundtur i Nerudas bostad klockan 10.30. Byggnaden är full av egenheter och samlarföremål. Här får vi inte fotografera inomhus och lyssnar oss igenom museet med bandspelare vi fått låna. Egentligen är vi färdiga efter en timme men vi dröjer oss kvar en aning och blir upphämtade först klockan 12.00. Tre minuter senare släpps vi av för att gå ned till den vackert belägna restaurangen Kaleuche.

Längs den korta vandringen slår vågor högljutt mot stranden till vänster. Vi ser gula små Sömntutor (Eschscholzia californica). Maria säger att de tagits hit från Kalifornien för att binda jorden med sina långa rötter. Trots att vi vandrat ned till restaurangen är vi tidiga men väntan utanför vid skeppsfiguren i sten blir ändå kort. Under tiden passerar en man med en skottkärra full av sjöväxter. Sjöfåglarna är högljudda och några flyger i ett vågformat mönster.

Tillvaron inne är mycket trevlig och personalen använder Mikael flitigt för att översätta allt vad vi i gruppen beställer. Som vanligt börjar vi med en pisco sour och att skåla till det trevliga sällskapet vi har. Reseledaren framstår nu mer som en kypare och ”toastmaster” men till sist sätter han sig ned tills turbulensen börjar igen vid utdelningen av huvudrätterna.

Fortsättningen finns här: Dag 5. Santiago: Isla Negra. Del 3.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.