Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Dag 5. Namib-Naukluft: Soussvlei och Dead vlei, del 2.

Dag 5. Namib-Naukluft: Soussvlei och Dead vlei, del 2.

I bussen pratar vi om dagens program och utanför ser vi en Namibtrapp (Rüppell’s Korhaan, Eupodotis rueppellii) springa bortåt. När vi når den sanddyn som kallas ”Dyn 45” är många redan där. Vi ser hur folk kämpar uppför den röda kammen mot högsta punkten som är 80 meter upp. På parkeringen lagar personalen för en annan resegrupp frukost på en stor grill. De av oss som tar sig an Dyn 45 behöver 20 minuter för att nå toppen eftersom sanden hela tiden gör så att man tar ett steg ned för två steg upp. Skorna blir sandiga och röda av järnoxid. Täckta skor är ett måste för en vettig klättring och vi imponeras av hur mycket de behöver tömmas på innan vi klockan 08.55 klättrar in i bussen.

Tjugo minuter senare är vi framme vid slutstationen för ”monstret” och en kvart efter det sitter nästan alla i en jeep. Platserna räcker inte och av oss vill byta position för att få en bättre fotovinkel under färden till nästa parkering. Det tar oss 14 minuter av skumpande genom sand för att komma till avstigningsplatsen. Här har vi dugliga toaletter där en vänlig man hjälper oss att tvätta händerna.

Vi har gått en bit in i det öppna landskapet när vi stannar för att se den största dynen – ”Big Daddy”, 180 meter hög. Det har nu blivit varmt och soligt. Därför går de vi ser som försöker klättra uppför dynen vid en galen tid. Informationen fortsätter med att Namib betyder ”öppet landskap” och att det syftar på landets ökenområden.
Sanden vi ser här har blåst från Kalahari till den oranga floden och sedan åkt med Benguelaströmmen upp hit men det var för 30-40 miljoner år sedan. Den namibiska öknen har blivit äldst i världen efter att Kalahari börjat få mer än 100 millimeter regn per år. George berättar hur dynerna formas och vad som kan hända med dem senare. Nu växer de. Svarta fläckar kommer från basalt och eftersom det är magnetiskt fungerar inte kompasser i det här området men som tur var lärde vi oss igår att navigera efter stjärnorna. Råkar vi gå vilse på dagtid erbjuder sig en av oss att visa vägen.

Tsauchabfloden som var nära där vi åt lunch igår gick en gång i tiden ända ut i havet och var en av flera floder som flöt ihop här. Sossesvlei betyder ”plats där vatten samlas” och det kommer av att det varit en sjö där vi står nu. Träden vi snart skall gå till har rötter som går till 40 meters djup och det är orsaken till att de står kvar trots att de är döda. Acacia erioloba (Vachellia erioloba) heter sorten och vi har sett flera levande sådana. De framför oss dog för mellan 600 och 900 år sedan och av drukning, ej uttorkning. Numera regnar det här ungefär vart femte år och då kan vattnet komma långt in i dalen, som var botten på floden för länge sedan.

Fortsättningen finns här: Dag 5. Namib-Naukluft: Soussvlei och Dead vlei, del 3.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.