Våra resor för fågel, fjäril, trollslända och tiger mm.

Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 4.

Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 4.

Klockan 14.30 sitter vi till bords hos och väntar på kyckling med grekisk sallad. Ölen kommer först. Vi skrattar, pratar och njuter. Temperaturen under taket vid utomhusbaren är bekväm och vi avslutar måltiden med att fotografera konstverken. Redan klockan 15.30 är vi tillbaka i bussen och ganska omgående vill vi stanna för att fotografera bergen och ängarna vi har framför oss. Innan vi åker vidare frågar vi om Namibias giftormar. De som får den mest genomgående beskrivningen är Svart mamba (Dendroaspis polylepis), Boomslang (Dispholidus typus) och Zebraorm (Naja nigricincta) men Pufform (Bitis arietans), Horned adder (Bitis caudalis) och Sidewinder (Bitis peringueyi) får också vara med. Vi konstaterar att skorpioner är lättare att få se och att den som anser sig vara mest rädd för ormar är vår chaufför som nu slutat prata och lämnat över till översättningarna medan han själv sätter sig bakom ratten.

Det första vi får veta när vi checkar in i The Elegant Desert Eco Camp är att våra rum saknar luftkonditionering och wifi men att nycklarna nog sitter i dörren. Vi frågar mer om båda sakerna och får samma svar av receptionisten. En annan sak vi undrar över är varför Mikael har ett iögonfallande blått plåster på vänster långfinger. Han hävdar att han blivit biten av en Blå mamba men det går vi inte på. Snart visar det sig att han fastnade med fingret mellan glasväggen och dörren vid bastun i Safari Court Hotel. Det verkar vara riskfyllt att arbeta som reseledare.

Rummen sägs ligga 1 kilometer från receptionen. Snart visar det sig att den kilometern är 7 kilometer lång och att rummen är tält som helt saknar lås. Några nycklar finns förstås inte. Klockan är 17.17 när den siste av oss är i sitt tält. Snart upptäcker vi att vi har en spektakulär simbassäng ovanför tälten med utsikt över ett stort och vackert område. Några av oss badar där och andra passar på att vila eller undersöka trakten.

Klockan 19.00 skjutsar George oss till middagen. Framför oss ser vi under färden en solnedgång i svenska färger. Över siluetten av bergen är det en gul solstrimma och den övergår i en allt mörkare blå färg ju högre upp vi tittar. Det är mycket vackert och stämningen är i topp medan vi skumpar fram.

Middagen har dukats upp på en gräsmatta och med ljus på borden. Längs vägen dit finns solcellsladdade ljus i burkar. De är likadana som burkarna på borden och en del av dem innehåller torra frökapslar från traktens träd. Hon som visar oss vägen till borden lovar att hämta en drickameny men syns sedan inte mer. I stället kommer en servitris som vill ta upp beställningar. Hon verkar bli irriterad när vi först vill se menyerna. George berättar att personalen här ofta ger intrycket att vara utarbetade.

På de ihoprullade matmenyerna ser vi att det första blir en soppa av sötpotatis. Snart visar det sig att vi får en god rödbetssoppa. Den följs av en sallad och en huvudrätt som för många är en pepprig filé av kudukött.

På väg tillbaka ser vi en hare i ”monstrets” strålkastarljus. Den försöker komma undan genom att hoppa fram och tillbaka sidledes. Till sist försvinner den i mörkret och vi är framme vid vår parkering. I våra tält har vi en sensor som skall spara ström när ingen rör sig där men de är så inställda att man får gå på toaletten eller duscha i mörker om man gör det efter solen gått ned. Det har vi svårt att uppskatta. Trevligare är att vi har fått med oss termosar för att kunna göra te och kaffe.

I morgon blir det en tidig start. Vi måste börja vår färd till sanddynerna klockan 6.00.

Fortsättningen finns här: Dag 5. Namib-Naukluft: Soussvlei och Dead vlei.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.