Vandra i underbara Bjelasnica!

Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 3.

Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 3.

När vi lämnat vår plats vid vägen tar det inte lång tid innan vi ser en till falk. Vi ser även kor som vallas vid vägen. En av dem är randig i brunt, svart och vitt. Någon av oss frågar och får svaret att det är ont om ätbara frukter här men att mer finns i Kalahari. Hittar man något att äta är det oftast vilda vattenmeloner. Svårigheten att skaffa mat gör att ingen vill bo i området.

Diskussionerna fortsätter med att nästan all marken ägs privat eller av byar men att det finns statligt ägda områden. Nu passerar vi en vit kyrka och efter den betar getter. Himlen är helt blå men ljusare vid horisonten. Regnet nyligen har lett till att det finns vattenpölar längs vägen.

Tio minuter över tolv är vi på väg ur bussen igen. Nu för att titta på de vackert röda granitbergen. Berättelserna handlar om att det varit sjöbotten här och om när Gondwana delade på sig. Vi funderar över växterna bredvid den raka platta vägen. George kallar dem för Candle pods från växtfamiljen Acacia (Acacia hebeclada hebeclada) och de vita blommorna bakom det låga glesa trä-staketet hör till taggiga Mexikansk spikklubba (Datura inoxia) som han kallar för White trumpet thorn. Den tjocka ståltråden mellan träpinnarna gör att vi inte vill gå över staketet. Fåglar kvittrar och det är varmt. När den sista av oss fotograferat klart åker vi vidare så att vi får Remhoogte-passet på höger sida men vi stannar inte. Färden går vidare.

När vi först ser den nedlagda tenngruvan är den långt bort framför oss till vänster och ser ut som ett vitt streck. Då pratar vi om att brasilianare och namibier vill öppna den igen. Till dess överlever staden Klein Aub på grund av den statligt finansierade skolan och sjukstugan. Aub är floden vi korsar efter staden. Vi uppfattar vattnet i den som en rännil men chauffören säger att det är mycket vatten för den här trakten.

Nu tar George sats för att komma över vår första stora vattenpöl. Det är sand i botten och han vill inte att vi skall fastna. Nästa vägskylt säger att vi har 18 kilometer kvar på C24 innan vi är i samhället Rietoog. Även där heter floden som samhället – Rietoog. Av och till finns skyltar som visar vägen till bondgårdar men det går inte att se dem över det öppna landskapet. Snart byter vägen namn till M47 medan C24 gör en 90-graders sväng åt höger. Vi fortsätter rakt fram.

När vi tar av åt höger in på D1206 har vi 29 kilometer till byn Bullsport. De låga gröna Naukluft-bergen följer oss på förarsidan och tittar vi åt vänster har vi en platt savann. Färgerna på passagerarsidan ändrar sig från att ibland vara gröna till att bli grå och sedan gröna igen. Ibland dyker det upp en grind i staketen som följer oss och bakom dem en väg som verkar leda in i evigheten. En del sträckor har dränerats med en fals. När vi svänger vänster står det C14 Maltahöhe 112 km på skylten och snart har vi bytt den vägen mot D854 mot Sesriem. Hästar betar på fältet och på höger sida har vi bruna och brungrå berg. Växtligheten på dem är gles.

En jordekorre springer snabbt över vägen där jorden är röd och buskarna gråa. Till höger ser vi vägen till Naukluft Mineral Water Factory. Skylten bredvid varnar för fritt strövande kor och bergen där mineralvattenfabriken skall ligga är mycket vackra. De fortsätter rakt framför oss och är de högre än kullarna vi sett tidigare. Här har vitgråa moln lagt sig runt den högsta toppen. Bakom oss är det fortfarande molnfritt. Färden är skumpig och vi får ett kort parti av röd mark innan den blir ljusbrun igen för att snart gå fram och tillbaka mellan de två färgerna. Savannen har bara låga buskar och när vi ser att Kolonivävare byggt bo i elstolpar skämtar vi om att de dragit in el i sina bon. När vi åker på väg D850 mot Tshauhab-floden är området torrt men så är det nog inte alltid eftersom en skylt varnar för tidvisa översvämmningar. Vi åker runt den och in genom en portal som leder oss till en grusgång kantad av innovativa konstverk av metall. Det är infarten till den vackra lodgen Tsauchab river camp.

Fortsättningen finns här: Dag 4. Winhoek – Namib-Naukluft; Sesriemravinen, del 4.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.