Dag 4. Santiago: Vingårdar. Del 2.

Framme vid Undurraga blir vi vingårdens gula grupp. Klockan är 9.50 och vi sätter på oss de färgade klisterlapparna och väntar till 10.15 då guiden Marion hämtar oss. Maria har lovat att bära hem dem av oss som blir fulla på den avslutande vinprovningen så vi känner oss trygga. De glatt underhållande berättelserna börjar med historiken och att Francisco Undurraga grundade gården 1885 med vinstockar från Europa. Nu ägs verksamheten av två familjer som inte är släkt med honom. Vi tittar på fransk trädgårdsdesign, Aracariaträd, chilepalm, heliga Aliwen-träd, kvittenbuskar, alluvialbildning och pratar om träfigurerna som kallas Chemamutes och hur de hör ihop med shamanen Rehue som står några meter bort. En bit bort envisas någon med ett lågmält tutande och vi hör en siren. Väderleken är som en bättre svensk sommardag.

När vi sett produktionsanläggningen, vinstockarna som skyddas av rosor och Maputse-museet samt rättat den av Mikaels översättningar som blir fel två gånger i rad tar provningen vid. Det saknas tre glas och när de anländer vill en av oss kvickt byta ut sitt glas. Reseledaren blir därför utan och provningen var tänkt att hållas av honom tillsammans med Marion. Inget problem med det, Marion får sköta hela provningen och vi har det bra. Första vinet heter Pablo Neruda, som landets mest kände poet kallade sig. Några andra viner följer och ett av dem är baserad på Carmenere-druvan, som var bortglömd eftersom man trodde att den var Merlot.

Klockan 12.31 är vi i tillbaka i den rullade bussen. Några gröna skyltar visar vägen. En av dem säger Las Golondrianas. Översättningarna handlar om vilka folkgrupper som finns i Chile och en repetition om att Inez Suarez, som blev Valdivias älskarinna, var den första europeiska kvinnan i Chile. På skyltarna läser vi ”Parque de Recuerdas” och på himlen har vi inte fått ett enda moln. Den är jämnt blå. Fälten är platta och vi ser häckar av träd. Här är det gott om fartgupp och ibland blir vår hastighet över dem en aning hög. På en del av skyltarna läser vi ”goda piroger” (empanadas ricas).

Efter en kort bit tillbaka på den panamerikanska motorvägen svänger vi höger mot Regina Galvez. Vi ser ett område med identiska radhus och hör berättelser om att de vita flaggorna som finns här och var betyder att det finns bröd till salu. Brödet skall dessutom vara bakat i lerugn och säljas till ett fast pris. Slaktarna använder röda flaggor. Rodrigo svänger höger vid Pacific Nuts and Dried fruits och vi korsar Maipufloden nära en stenhandel. Framför oss ligger Alto jau och vi ser kala berg. Där utanför finns det också kakutsar, torrt gräs och en lerig flod. Framme i bussen pratar de om efterrättsdrycken ”Mote con huesillos” som kan innehålla kanel, socker och torkad persika. En gråblå duva syns vid vägen och bergen är borta till höger.

Fortsättningen finns här: Dag 4. Santiago: Vingårdar. Del 3.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.