Dag 3. Windhoek: stadsrundtur, del 2.

Nu har vi gått vidare och siktar på bussen. Mikael springer i fatt lokalguiden för att se till att de som vill även får se något av det nya nationalmuseet. Det ligger bredvid, ser ut som ett vattentorn och har bra toaletter. Kompromissen blir att bara använda toaletterna. De som tar hissen upp i ett av byggnadens tre ben upptäcker att museet är välordnat och intressant. Sedan åker de ned i ett annat ben.

Vid bussen tar vi oss förbi männen som säljer nötter från palmträdet Mopane (Colophospermum mopane). Motiven föreställer oftast djur och natur som gjorts genom att delar av den bruna ytan skrapats bort. Under den är nöten vit. På en av de lite plattare sidorna har de fäst en ögla av läder och resultatet säljs som nyckelringar. Verkar du tveksam visar försäljarna att nötterna är hårda och i värsta fall ristar de in ditt namn i ytan. Priset är förhandlingsbart och skiftar mycket.

Genom bussens fönster ser vi nu först till vänster nationalmuseet och efter det en dramatisk staty med kedjor och människor. Den har texten ”The blood waters of freedom”. Bakom den finns ingången till den vita låga borgen Alte Feste som har varit högkvarter för den tyska kolonialmakten och nationalmuseum. Nu vill man tona ned kolonialarvet och därför är Alte Feste stängt och museet flyttat till huset vi nyss var i. Det som ser ut som ett vattentorn.

Vi följer Sam Nujoma Street bakom museet och upp till en plats nedanför den gamla tyska borgen Schwerinsburg som nu hör till den italienska ambassaden. Den lilla vita borgen är svår att se bakom grönskan. George åker runt den borgen till en tredje tysk borg, Heinitzburg. Här stannar vi för att fika och njuta av en vidunderlig utsikt. Att vi har en blå himmel och solsken gör inte saken sämre.

Klockan är 12.05 när vi satt oss i bussen igen och påbörjat färden nedför Luxury Hill. Tio minuter senare når vi marknaden Namibia Craft Centre och här finns många roligt innovativa saker till salu. Bokbutiken borde vara en av stadens bästa. 55 minuter senare sitter vi till bords och beställer mat. Det tar en dryg timme för maten att hamna på bordet men det går ingen nöd på oss. Vi pratar och skämtar och gläds åt att George bjuder på lunchen trots att vi har ett program som säger att han inte behöver göra det. Lustigt nog äter vi upp maten på 25 minuter men behöver sedan en halv timme för att reda ut notan. Reseledaren får en gedigen övning i huvudräkning och att hantera namibiska dollar.

I kanten av marknaden finns företaget Diamond Works. Här träffar vi Jennifer som ger oss mousserande vin och berättar allt om landets diamanter ända sedan järnvägsarbetaren Zaharias Lewala hittade ädla små stenar år 1806. När hon berättar om de nio kvalitets-nivåerna av diamanter, hur de slipas samt att 20% blir till smycken är hon obekväm med att Mikael översätter det hon säger. Efter att vi pratat om diamantdamm, de 57 faserna på de slipade diamanterna och att slipmaskinen gör 3600 varv per minut har de två föreläsarna funnit formen för samarbetet. Då går vi vidare till att titta på de blålila eller lilablå stenarna av tanzanit. De är hårdare än diamanter och färgas av mineralen zerenseit men de är inte från Namibia utan från närheten av berget Kilimanjaro där den enda tanzanitgruvan finns. Jennifer visar svarta diamanter och säger att de färgas av grafit, hermatil och kebeneido. Runt hörnet visar hon bilder och säger att 60% av diamanterna hittas i vatten. Vi avslutar med att vara nyfikna på priserna men köper ingenting.

Klockan har hunnit bli 15.50 när vi sätter oss i bussen igen. Vi skall till hotellet men passerar först Alte Feste, Nationalmuseet och Schwerinsburg. Mikael pratar mer om dem nu än förra gången vi åkte här. Från den långa Sam Nujoma Drive svänger vi höger till Nelson Mandela och rundar några mattförsäljare som har sina stora fladdrande varor hängande på linor mellan träd. Bakom dem stannar vi på parkeringen för Yang-Tze Villa and Restaurant. George kliver av för att hämta något och snart är vi på väg igen uppför Mandela tills vi tar av höger på Jan Jonker Weg.

Innan vi går in i vårt hotell pratar Mikael om förberedelserna för morgondagen och dagarna efter den samt säger att vi kommer att börja med att åka klockan 8.00. Eftersom klockan redan är 16.50 och det bara finns gratis hotellbussar till centrum i två timmar till stannar vi på Safari Court. Många av oss går och äter klockan 19 och både bastun och ångbadet fåk besök. Det blir en bekväm avrundning av en händelserik dag.

Här finns en länk till: Dag 4. Winhoek – Namib-Kaukluft; Sesriemravinen.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.