Vandra i Sutjeskas Nationalpark!

Dag 17. Chobe: Gamedrive och båtutflykt. Del 4.

Dag 17. Chobe: Gamedrive och båtutflykt. Del 4.

När vi stannar vid entrén är det i sällskap med mindre båtar som också måste betala entréavgiften och registrera sin ankomst. Klockan har hunnit bli 15.49. I närheten står två elefanter som verkar vilja gå till vattnet men inte riktigt vågar när det är så mycket folk där. I en av de mindre båtarna ser vi minst 16 personer. Där passar de på att fira att mannen som sitter i fören. Han får en liten tårta med ett ljus i och blåser ut det innan han ivrigt pratar om något som inte vi begriper. Ibland försöker han skära tårtan trots det vingliga underlaget och det händer att han får i sig en tugga mellan alla orden. Efter dem får vi klartecken att fortsätta in i parken. Då backar vi nästan in i den lilla överfulla och firande båten.

Justice pratar om elefanter och säger att de vi ser är hannar eftersom det inte finns några ungar i närheten. Bredvid oss har vi ön Sedudu som Namibia och Botswana bråkat om. År 1999 gjorde ett domstolsutslag den till en del av Botswana. Vattnet runt den är som djupast mot Namibia och vår färd kommer att gå runt ön.

En liten Nilkrokodil syns bakom en buske och nära den ligger en Västafrikansk nilvaran (Varanus stellatus). De ödlorna kan bli 2 meter långa men den här är nog bara lite drygt hälften så stor som de största.

Föröver men bakom ett träd och uppe på land hittar vi nu en stor krokodil. De flesta på båten snabbar sig fram medan kaptenen lirkar in båten så nära som möjligt. Nilkrokodilerna kan bli 5-6 meter långa och ligger på land för att smälta mat och reglera kroppstemperatur. Solen står nu lågt men är fortfarande stark.

Efter att vi sett en till liten krokodil och en jordekorre vid mynningen till en bäck piggar en Afrikansk buffel (Syncerus caffer) upp ungrarna. Guiden berättar att de har olika namn och att de är farliga eftersom de inte visar att de är arga innan de attackerar. I ett träd ovanför den sitter gamar och när vi vänder blicken ut mot ön ser den ut som ett grönt gräsområde.

Nu är vi för första gången nära en grupp flodhästar som betar. Här är det grunt och de kommer upp till ytan, frustar och tittar på oss innan de dyker ned igen. Intervallerna vid ytan är korta och vi kämpar med att få bra bilder samtidigt som vi måste samsas om utrymmet med andra passagerare.

Uppmärksamheten skiftar nu tillbaka till bäcken och en liten elefant som går bakom oss på väg till vattnet. Den viftar med öronen utan att vara arg och blir nyfiken på den lilla krokodilen som fortfarande ligger stilla men nu med öppen mun. Nyfikenheten varar inte länge. Elefanten börjar gräva och böka i sidan av bäcken. Ibland ställer den sig på knä på frambenen för att komma åt något i leran och den arbetar med både betarna och snabeln. Den ena beten är bruten. Guiden berättar att elefanterna bryter betarna när de gräver på det här sättet och att de söker mineraler. Vi får också veta att de arbetar med betarna som vi gör när vi är höger eller vänsterhänta. En höger-betad elefant sliter därför mer på sin högra bete.

Fortsättningen finns här: Dag 17. Chobe: Gamedrive och båtutflykt. Del 5.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.