Dag 13. Bwabwata – Okavango, Botswana. Del 4.

Vi passerar byn Sepopa och här är det visst 18 kilometer till Ilkonga. Där en annan skylt säger att Etosha är 13 kilometer bort svänger vi höger in på en grusväg. Klockan har hunnit bli 13.09 och vi behöver bara skumpa någon minut till innan vi stiger ur bussen. Här får vi en snabb genomgång av att floden från Angola som skapar Okawangodeltat till sist försvinner i marken i Kalahariöknen. Vi är i en trakt där tsetseflugan (Glossina) tagit många liv men också där den inte längre är ett problem.

Tjugo minuter senare har vi klättrat upp på ett högt och robust fordon med öppna sidor. Vi har varnats för att grenar snart kommer att piska och skrapa nära där vi sitter och vårt bagage ligger bakom oss. Under färden är det lätt att hålla i sig och undvika att bli uppskrapad trots att fordonet hoppar och skuttar fram. Stämningen är munter och skämtsam. Sanden under oss får lastbilen att glida i sidled och ibland gräva ned sig en aning. Vi följer tidigare färders slingriga och föränderliga hjulspår. De syns bäst när vi har gräs under oss. Buskarna vi varnats för kommer bara ibland och mellan dem är det öppet och luftigt. På några ställen ger sig chauffören rakt ned i ganska stora vattenpölar. Längs vår färdväg ser vi ibland kor, åsnor och herdar. Det är lite som att åka på en sandstrand med träd och ibland gräs. Temperaturen är perfekt och det tar oss 35 minuter att nå Guma Laguna Camp.

Nu skall vi egentligen få våra rum men det visar sig vara svårt. De flesta av oss är så nyfikna på det vackra stället att vi bara måste titta runt och fotografera. Mikael försöker att samla ihop oss för att alla skall få samma information. När han nästan lyckats går någon ihopsamlad iväg och en försvunnen kommer fram. Till sist är vi alla i samlingsrummet och då kommer George och är ivrig att ta med oss till det prång bakom baren som fungerar som butik och kontor. Givetvis går flera av oss med dit och där sitter en uggla i taket. Reseledaren får börja om med att samla ihop oss. Förvirringen är stor. Här kommer vi nog att trivas.

Efter den underbara vegetariska lunchen hade vi inget inplanerat förrän nu, klockan 17.30, då vi samlats för att ge oss ut på det lugna vattnet i deltat. I båten står en kylbox som nyss fylldes med ölflaskor och när vi tar plats är solen redan på väg ned. Det är mycket vackert och ganska omgående ser vi en Oxhackare (Oxpecker, Buphagidae) i toppen av ett träd. Ljuset blir allt rödare. Längs sidorna av kanalen vi åker på växer papyrus. Ovanför oss jagar svalor och en Malakitkungsfiskare (Malachite kingfisher, Corythornis cristatus) flyttar sig snabbt mellan olika sittplatser. Klockan 18.00 är solen nästan helt nere och papyrusen är nu mörk. Vattnet kluckar lugnt mot båten och vi stannar nära ett träd med två Skrikhavsörnar (Haliaeetus vocifer).

Fortsättningen finns här: Dag 13. Bwabwata – Okavango, Botswana. Del 5.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.