Karlmark International

Dag 13. Bwabwata – Okavango, Botswana. Del 3.

Asfalten är nu oskadd och bra. På en skylt läser vi att byn här heter Shakawe och vi förstår att det finns en flygplats på förarsidan nära där vi passerar tre gröna lastbilar med underliga flak. George svänger snart åt höger vid skylten ”Wildlife”.

Vi ber chauffören om en marknad och får svaret att det bästa är att vänta till Kasane som vi kommer till i Botswana om några dagar. Våra lodger brukar också ägna sig åt lite försäljning. Men viss shopping behöver vi göra ändå eftersom George glömt sin tandborste. Han säger att Mikael jagade på honom så mycket att den blev kvar.

Eftersom vi tidigare pratat om att husen ändrar sig längs vår färdväg har vi nu börjat titta på taken. Många bostäder är hyddor med tak som tidigare var av gräs men som nu är av korrugerad plåt. Det är dyrare att bygga så och guiden säger att kvaliteten också blir sämre. Samtidigt leder bättre ekonomi till andra önskemål och då blir det först plåttak och senare tegelhus. Han hänvisar tillbaka till hur det såg ut när vi tittade på husen i samhället Tsumbe efter parken Etosha. Vi frågar om tidsskillnad mellan länderna och efter växlingsmöjligheter. Tiden är densamma som i Namibia och det skall gå bra att växla på lodgen vi är på väg till.

Klockan 11.40 stannar vi vid ett köpcentrum som förväntas ha en tandborste till George. Utanför finns flera marknadsstånd och de säljer godis, majs, något enstaka klädesplagg och ridsadlar. Mellan stånden och köpcentret finns drygt decimetertjocka svarta pinnar fastsatta i refugen runt varuhuset som skydd mot bilar. Det blir en avkopplande tid och när vi skall åka iväg märker vi att en av oss är kvar hos en av de få klädesförsäljarna. Snart är vi ändå tillbaka på väg A35 mot Maun, som ligger 375 kilometer bort. Vägen är kantad av moderna gatlyktor.

När den bra asfalten tar slut förstår vi vad George menade med att vi kommer att få avnjuta många hål i vägen. Mellan hålen måste vi ofta väja för åsnor. Ett av de få fordon vi möter tar upp liftare på det vita flaket och efter den bilen kommer en kärra som dras av fyra åsnor. En annan vit bil har stora problem att ta sig runt hålen och vi märker att det finns gott om vackra fjärilar i pölar och buskar längs vägen. Hastigheten är tillräckligt låg för att vi skall hinna se oss omkring.

Fortsättningen finns här: Dag 13. Bwabwata – Okavango, Botswana. Del 4.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.