Vandra i underbara Bjelasnica!

Dag 12. Rundu – Bwabwata: Nationalparken. Del 5.

Dag 12. Rundu – Bwabwata: Nationalparken. Del 5.

Klockan 13.55 har vi fått numren till våra rum, den information vi behöver för fortsättningen av dagen och sitter till bords med beställd mat. Våra vegetarianer beställde ospecificerad vegetarisk mat eftersom alla de fyra menyförslagen var med kött. Det blev till sist fler som ville ha vegetariskt än vi har vegetarianer.

Klockan 15.16 når den sista av oss sitt rum och vi samlas igen efter bara 14 minuter för kvällens djurletande. Egentligen hade vi hoppats hinna gå förbi vattenfallet som gett hotellet sitt namn men det får bli i morgon. Nu när vi sitter i ”Suzy” några hundra meter från boendet ser vi hur kohud torkas på ett staket och getter som bekymmerslöst betar vid vägkanten till det som snart blir en bred grusväg. Ibland syns hyddor med de gråa staketen av pinnar och gräs. Klockan har hunnit bli 15.53 och vi passerar avspärrningen till Manango Game Park. Här får man maximalt köra 40 kilometer/timme. Skylten vid bommen varnar för elefanter, bufflar, flodhästar, krokodiler och parkvakter. Det är en stor park men vi kommer bara att stanna här i 90 minuter. Under den tiden vill vi se baobab-träd, lejon och sällsynta antiloper.

Det första vi faktiskt ser är strutsar, Vanlig impala, Större kudu (Tragelaphus strepsiceros), gråhäger, egretter, nilgäss och en vildsvinshanne. Vid vattensamlingen ser vi den för oss nya hjorten Letjevattenbock (Red Lechwe, Kobus leche) och får veta att den alltid håller sig nära vatten. Snart ser vi även Afrikanska jacanas (Actophilornis africanus), Ägretthäger (Great egret, Ardea alba), Strimkungsfiskare (Striped kingfisher, Halcyon chelicuti) och roliga apor som här kallas för Vervet monkeys (Chlorocebus pygerythrus). En av aporna rör sig mot en plats som bevakas av en Smedvipa (Blacksmith lapwing, Vanellus armatus) och guiden jublar när fågeln börjar jaga apan. I omgångar försöker apan att stanna men fågeln ger inte upp och till sist springer apan iväg.

När vi får syn på en Gycklarörn (Bateleur eagle, Terathopius ecaudatus) blir det viss uppståndelse i bussen och bocken på marken kallas visst ibland för parken Etoschas impalas eftersom de är så vanliga här. Medan vi tittar mot örnen hör vi en elefant. Vår fokus ändras och George backar. Ljuden hörs fortfarande men vi ser inget. Till sist ger vi upp och då hör vi något i en buske som låter som ett mellanting mellan ett kraxande och fnysande. Från samma område kommer mycket fågelkvitter men det här ljudet är annorlunda. Vi hittar inte källan men lär oss snart att impala använder ett pipande ljud.

Fortsättningen finns här: Dag 12. Rundu – Bwabwata: Nationalparken. Del 6.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.