Karlmark International

Dag 18. Chobe – Victoria Falls, Zimbabwe: Victoriafallen. Del 3.

Framme vid hotellet passerar vi en smal och festligt dansande vakt. Långt ovanför cirklar en flock gamar och vi går in i entrén för att få våra rum. Det blir ett kort besök där för redan klockan 15.00 rullar vi förbi den dansande vakten igen. Nu skall vi till Victoriavattenfallen.

En gammal blå pickup har fastnad vid vägkanten när vi svänger in på en mindre väg. Den tycks ha fått slut på bensin. Chauffören berättar att elefanter brukar korsa där fordonet står och kör oss sedan en kort sträcka längre ned innan han stannar vid ett Baobab-träd. Han har egentligen bara tänkt peka ut det för oss men blir överraskad av att några i gruppen kvickt klättrar ur bussen för att fotografera. Två kvinnliga vakter står bredvid. George säger att en del vakter här bråkar om man fotograferar men de här står bara och ler.

Trädet har fått det passande namnet ”The Big Tree”. På en skylt ser vi att det är 23 meter högt och 18 meter i omkrets. Det har flera andra namn. Adansonia digitala är ett, Mvuyu och Umkhomo andra. Det är visst även över 1500 år gammalt. I närheten av trädet finns ett stängsel och där berättar guiderna lite översiktligt om vattenfallen och hur vi kommer att göra inne i parken.

Vi får veta att det lokala namnet av fallen är Mosi oa tunya och att Mosi betyder ”rök”. På håll bildar vattenfallen något som ser ut som en hög vit rökpelare. Fallen ligger cirka 500 meter från mitten av Zambeziflodens början och slut. George går igenom mer statistik och berättar att skotten David Livingstone döpte fallen efter Drottning Victoria när han var här år 1855. Då vågade lokalbefolkningen inte gå nära fallen.

George har kört oss runt till entrén. Här möts vi av en liten marknad och många som vill hyra ut regnponchos. Innanför stängslet finns en liten utställning och kartor. Klockan är 15.38. Vi går tillsammans på en belagd stig fram till en staty som föreställer Livingstone. Där pekar George hur vi kan gå och lämnar oss att vandra själva. Han har varnat för att grupper brukar sluta lyssna vid statyn. Vi tror att vi hörde vad han sa. Kanske förutom dem som redan gått iväg. George ler igenkännande och fler av oss smiter. Vi vill se fallen och det finns gott om utsiktspunkter på rad längs sprickan fallen ligger i.

Många av oss tittar ut på varje av de numrerade utsiktsplatserna. På en del av dem behövs en vindpust för att vi skall bli duschade av fallen men på andra vräker vattnet så kraftigt att det mer är som att hälla en stor spann med vatten över oss än att det skulle hällregna. Värst öser det ned vid ”Danger Point”. Efter den är det bara en punkt kvar och där är det torrt, två regnbågar och en bra vy över bron som är gräns mellan Zimbabwe och Zambia. Innan vi vänder konstaterar vi att det stämmer att regnbågarna får en omvänd ordning på färgerna mot varandra om de är två.

Fortsättningen finns här: Dag 18. Chobe – Victoria Falls, Zimbabwe: Victoriafallen. Del 4.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.