Karlmark International

Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 5.

Ljuset från solen har nu hunnit bli rödaktigt. Bergen till höger är mycket vackra och vi ser grönbruna kullar. C35 tycks runda kullarna bakom Uis. Här finns enstaka Welwitschia mirabilis. Vi fortsätter åt vänster på C2319 mot Sharenn. Efter en sandig flodbädd ser vi en pärlhöna som George kallar för Yellow Matted Guinea Fowl och vi försöker samtidigt att titta efter de små elefanterna med stora fötter som skall ha vant sig vid att leva i den här öknen men det enda vi ser av dem är varningsskyltar.

George stannar för att berätta att vi är i Damaraland. Han pekar på och förklarar hur hus gjorts av pinnar, termitbon och gräs. Här skall befolkningen ha klarat sig relativt bra under kolonialtiden. Våra frågor leder till en utvidgning mot språk och folkgrupper.

Vi fortsätter ensamma på den rödbruna vägen som är lite under nivån för marken bredvid. Det ser ut som att man fräst ut ett spår för vägen. Brandberg är fortfarande på vår vänstra sida men när vi svänger höger är berget bara en siluett. George arbetar febrilt med ratten när vi åker i sandpartier. Han säger att vi annars lätt fastnar. Nu fortsätter C35 åt vänster och kort efter det måste vi svänga vänster igen för att komma in på D2612. Det är nästan mörkt men fortfarande har vi ett orange ljus längs horisonten med en vit övergång till en jämn och allt mörkare färg på himlen. Vi ser ljusen från ett hotell men kör förbi det. Bara några minuter senare kan vi urskilja ett band av rödgula små lampor längs marken på passagerarsidan. Det är där vi skall bo och bussen stannar på parkeringen klockan 20.15. Flera av oss är fundersamma över hur vi skall hitta i mörkret men det löser sig snabbt. Många av oss är trötta och lite retliga.

En kvart senare sitter vi vid middagsbordet hos Twyfelfontein Country Lodge och beställer dryck. Vi behöver lite tid på oss innan alla kan vara snälla mot varandra men servitrisen är trevlig och George springer hit och dit medan Mikael håller sig vid oss som sitter ned. Middagen är en rejäl buffé. Mitt under den börjar en stor del av personalen att sjunga. De står runt salladsbordet vilket gör det svårt för våra vegetarianer att hämta mer mat.

I morgon skall vi börja tidigt och med hällristningar, orgelpipor och ett bränt berg.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Twyfelfontein: Hällristningarna – Himba-by – Etosha.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.